av

Att hålla nollan, eller nått

Kan vi vara överens om att det är fredag idag? Hela dagen? Bra, då säger vi så.

Det är fredag den tionde april och vi har bara tjugo dagar kvar till Nollpunkten. Dagen vi räknat ner till de senaste etthundrasextio dagarna. Det var ju alldeles nyss känns det som.

Men nu ska vi inte prata mer om det utan istället titta på vad som händer när vi är nere på noll. Svaret är trehövdat som Cerberus, men inte lika surkartigt:

  1. Vi börjar räkna neråt i negativa tal.
  2. Vi ökar tempot på försäljningssidan och lägger större delen av bokförläggandet på hyllan i några veckor.
  3. Vi lyfter locket av vår planerade Äppelpajsverksamhet. 

Ettan och tvåan kommer det så klart rapporter om vad det lider, men just nu och här är det sista punkten på listan vi ska koncentrera oss på. Äppelpajandet.

Nej, det är inte ett nytt företag, bara en ny “produktlinje” om vi ska använda oss av tråkspråk. Om du tänker dig att Stens rederi äger ett flertal gamla skutor redan, så är Äppelpaj som en ny motorbåt i hamnen. Samma gamla rederi, samma gamla ägare, bara en ny serie tjänster och produkter. 

Under Valborgshelgen kommer vi att gå med i en del facebook-grupper och börja presentera oss som två hemvändande svenskar i behov av uppdrag. Som jag sagt tidigare tänker vi oss något i stil med pensionärspoolen, men specifikt inom de områden vi faktiskt kan något om. Sedan jag började skriva om det har vi dessutom fått en del förfrågningar från folk som gärna vill vara med på ett hörn. Det känns väldigt fint.

Men vet du? Tekniskt sett har jag redan utfört mitt första uppdrag. Det var något jag gjorde gärna och alldeles gratis, men jag har bett om en recension på facebooksidan i maj. Fusk? Jo, kanske en smula rå, men jag gjorde ju jobbet. Och personen som fick hjälp var väldigt nöjd med resultatet. 

Vad det var jag gjorde? 

Hjälpte till att vässa en CV så att den matchade personen den skulle sälja. Och idag har jag hittat min första drömkund: min nya hemkommun. De har en hemsida, på engelska, och vill gärna se att engelsktalande företagare hör av sig om de funderar på Sverige. Jag skulle tro att chansen är större om texten inte är så full av fel att det kliar i fingrarna på mig. 

Jag får seriöst tuppjuck när jag ser slarvigt skrivna texter och skyltar från företag som i någon mån förväntas vara just seriösa. På macken spelar det mindre roll. I glasskiosken kan jag väl tänka mig att köpa en mjukglass med sjokladsås. Men på skolan, kommunen, och sjukhuset vill jag gärna veta att den som har hand om kommunikationen kan stava. 

Om du tror att detta innebär att jag har för avsikt att kontakta dem i maj och förklara varför de borde köpa mina tjänster tror du alldeles rätt. Jag har även snokat reda på kontaktuppgifterna till kommunens företagarförening. Det borde rimligen finnas en del ställen som kan behöva hjälp med allt från hemsidor till kalkylblad och AI-kunskap. Och det är bara på småföretagssidan. Privatpersoner behöver ju också hjälp.

Orsaken till att vi inte gjort någon “meny” med specifika tjänster är att jag tror på det här blogg- och facebook-konceptet. Jag kan så klart ha fel, men jag satsar på att ju fler saker vi gör och skriver om, desto fler kommer att höra av sig och undra om vi kan göra något liknande för dem. 

Vad skulle du be om på en restaurang utan meny? Jag skulle bli galet nyfiken och börja ställa en massa frågor. Och det är just det jag hoppas att vi kan göra med Äppelpaj också. Bjuda in till samtal. Titta på vad som behövs och i vilken mån vi kan hjälpa till.

Vad tror du? Skulle du bli nyfiken om någon sa, “Hej, behöver du hjälp?” 

Jag hoppas att svaret är ja. Även om just du inte har något behov av just våra tjänster, vill jag gärna höra vad du tror om själva idén. 

🤍Kram påre! Imorgon ska vi prata om att skämmas.

av

Tre veckor kvar till Nollpunkten

Här ligger jag, smått förvirrad, med lappitoppen på magen och nynnar på Orups Regn hos mig. Minns du den?

Anledningen till detta djupdyk ner i minnenas musikarkiv är att det är torsdag idag – den nionde april närmare bestämt – och det låter väldigt underligt, för jag hade torsdag igår. Hela dagen. Jag pratade till och med om hur det kändes som att veckan bara försvann. Men det gjorde den alltså inte. Snopet.

Nåväl, du är här och jag är här och idag är det tre veckor kvar till Nollpunkten. Så imorgon är det väl kanske dags att vi pratar mer om den.

Vad är det som händer den sista april egentligen?

Vi tar det imorgon när det förhoppningvis är fredag hela dagen.

🤍Kram påre!

av

Vilseledande marknadsföring, sa Bull

Å hej å hå å vips så var det onsdag. Idag skriver vi den åttonde april i Skeppsboken och det är 22 dagar kvar till Nollpunkten. Igår berättade jag att undertecknad skriverska emottagit klagomål angående vilseledande marknadsföring, så det är väl bäst att vi tar och lägger korten på bordet. Igen.

Den här bloggen – Argbiggan – är gammal som gatan, men nedräkningen till Nollpunkten började vi med den första november ifjol. Då höll Femman som bäst på att försöka köpa ett hus åt oss och vi hade lovat att ändra flyttplanerna från september 2027 till så snart som möjligt.

Hade vi kunnat släppa allt och flytta över utan förberedelser? Jorå, det hade vi väl, men så jäkla kul hade det nog inte varit. Inte så värst smart heller.

Problemet är att man måste skilja på sak och person(er).

I det här fallet innebär det att vi å ena sidan kan säga att det hade varit underbart att strunta i teknikaliteterna och bara tänka på småpiraterna och de vuxna barnen jag inte kunnat krama på flera år. För så är det ju. De fattas mig och jag längtar alltid efter dem.

Men å andra sidan måste vi också förhålla oss till verkligheten och där är det inte fullt så enkelt.

Redan första veckan skrev jag att sista april var ett måldatum. Kanske kunde det bli tidigare – kanske måste det bli senare. Nu blev det inget av med det första huset vi tittade på, så att flytta tidigare var inte längre aktuellt.

Vi fortsatte med flyttförberedelserna och nedräkningen tickade på. Sedan fick vi ett erbjudande om flytthjälp i juli och efter en (rätt kort) överläggning bestämde vi oss för att det var den bästa lösningen.

Det blir alltså flytt i juli, men exakt datum är inte satt än. Beträffande nedräkningen hade jag redan sagt – vid flera tillfällen – att jag såg den mer som en termometer än som en enkel raket. Går vi in i maj så börjar vi räkna minusdagar tills vi landat i vårt nästa hem.

Och det är alltså här som vissa känner sig förda bakom ljuset. De tycker det blir slitsamt att räkna neråt efter noll. Men vet du? Vi kan ju inte flytta för att det ska passa någon annan. Inte ens om det handlar om de allra närmaste och mest älskade.

En juliflytt betyder att vi får fler händer som hjälper till och flera som kan turas om att köra. Det betyder att vi kommer till Sverige när familj och vänner har semester och kan hjälpa oss att komma i ordning på andra sidan.

Det beyder också två extra månaders sparande och att vi kan komma igång med äppelpajandet innan vi ens packat färdigt här. Och det ska vi prata mer om senare i veckan. Äppelpajandet alltså. För det är ju just det som är Nollpunkten.

🤍Kram påre! Jag hoppas du inte är allt för besviken på mig.

av

Nej, men nu får vi väl ta och hitta på nått

Så var det tisdag igen. Det är den sjunde april idag, och vi har tjugotre dagar kvar till Nollpunkten. Klagomål på vilseledande marknadsföring har framförts, så jag får väl ta och skriva en till post om det här med att Nollpunkten och The Great Crossing, d.v.s. resan över havet till Holland, är två olika datum.

Men vet du? Det tar vi imorgon. Idag vill jag mest bara säga att nu är jag färdig med att göra ingenting för den här gången. Påsken är över, solen skiner och igår kände jag för första gången en smula flyttglädje.

Ärligt talat blev jag riktigt förvånad. Trean och jag satt och pratade om storhandling och hur jag och syster Kickie brukade storhandla all mat och alla förbrukningsvaror en gång i månaden. Det var en pärs för mig som verkligen hatar att gå i affärer, men Kickie har svart bälte i lågprisjudo så vi åkte från butik till butik och fyllde bilen med extraprisvaror och kort-datum-produkter.

Och mitt i pratet kom den, känslan av att det löser sig.

Kanske är det just det som saknats de senaste gångerna vi flyttat? Det där lugnet man känner när man vet att det kommer att ordna sig. Den här gången gör det ju det.

Nej, smidigt blir det inte, det vet vi redan, men det är en jäkla skillnad att ta risker när man inte har barn att tänka på. Det kan gå åt skogen nu med, men jag litar på den här flyttglädjen och tillåter mig att njuta av processen.

Vi ska flytta! Vi ska göra något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Det känns fint. Spännande. Och mysbart. Bra ord. Något att mysa över måste väl vara mysbart?

Något annat jag känner enorm glädje över just nu är att vi släpper en ny bok idag. Det gick inte riktigt som jag tänkt mig det där med att göra ingenting över påskveckan. Det blev så mycket bättre. Men det ska vi i vanlig ordning prata mer om en annan gång.

Nu ska jag gå och ladda upp bokfiler till e-Boksplattformar och skriva några, förhoppningsvis, vinnande marknadsföringsord den här lilla berättelsen kan ta med sig på sin resa ut i världen.

🤍Kram påre! Vi hörs imorgon.

av

Om konsten att göra ingenting

Jag kommer från en kultur där att inte göra något anses fult. Man ska vara upptagen. Man måste jobba. 

Hemma i Indal är man gäralös om man inte har något att göra. Min Faster Wera brukade ogillande fråga om man bara stod och hängde nu igen. Och Farmor Ingrid, hon brukar vara bra på att hitta på saker så man slipper stå och hänga med armarna.

Själv har jag nu uppnått den aktningsvärda ålder där man får göra håcke klåen man vill.

Sedan Covid-isoleringen har jag lärt mig konsten att göra ingenting och njuta något alldeles ohejdat av det. Kanske är det så att min hjärna helt enkelt behöver perioder av relativ inaktivitet för att hämta sig mellan varven. Annars går den ju på högvarv nästan jämt.

Under jul- och nyårshelgen gjorde vi i stort sett ingenting här hemma. Vi softade. Spelade spel. Såg på TV. Vi åt god mat och pratade och umgicks mest hela tiden. Det kallar jag att göra ingenting. Inga måsten, ingen jäkt, och ingen stress. Bara en massa mys! Nu är det snart påsk, och jag ser fram emot att göraomet igen. Vi har till och med sparat en flaska Apotekarnes julmust. Det du!

Men det är ju spännande ändå det här med ingenting-görandet. När det är planerat, som till påskhelgen, är det något man ser fram emot och verkligen njuter av. Påtvingad göralöshet, däremot, är mest bara irriterande. Som nu, när jag har en massa saker jag både vill och måste göra, men tvingas ligga här och blunda som någon gammal boxare som fått storstryk i ringen.

Vi har i alla fall packat ihop fyra nya lådor som ska snigla sig iväg mot Sverige till veckan, så det blev i alla fal någonting gjort. Nu blire mer boklyssnande, ögonsprej, och antihistaminer. Det var allt för den tjugonionde mars med 33 dagar kvar till Nollpunkten.

🤍Kram påre!

av

Men fy gröne för pollen

Fy gröne vad jag ogillar pollensäsongen!

Jo jag vet, det är bra bla bla bla, men så jävla kul är det inte. Bilden är från sommaren 2023 som var osedvantligt besvärlig, men det är samma ljuskänsliga utnysta och tårögda skriverska som pejsar sig igenom vårens ankomst.

Igår blev jag så snurrig att jag trodde var lördag, men nejdå. Det var bara en sketen fredag med saker att göra och allt som kunde få fel gjorde så klart det. Och det som bara skulle småjävlas gjorde så klart det.

Sänder en tacksamhetens tanke till det snille, vem det nu var, som uppfann ljudboken.

🤍Kram påre! Har vi tur blire regnväder imorgon…

P.S. Idag är det 34 dagar kvar till Nollpunkten.

av

Att resa med tolv ben och tre svansar

Idag, med trettiofem dagar kvar till Nollpunkten (icke att förväxla med avfärdsdatum) ska vi prata om det här med fyrbenta passagerare och den pappersexercis det innebär. Eller hur man förbereder sina husdjur för en tur över hav och land ända in i den djupa Norrlandsskogen.

Att flytta utomlands, eller att bli hemvändare, med djur är inte så komplicerat som man skulle kunna tro, men det kräver att man håller koll på några saker. Och att man inte missar ett enda datum. Det har vi lärt oss av erfarenhet.

Här på piratskeppet Resilience reser vi med allt från drakar och demoner till skeppskatter och snurkelblattar, men på Den Långa Flytten är det framför allt tolv ben och tre svansar som ska med. Eller två katter och en hund, om vi ska vara petnoga.

Vi har bara bytt land en gång förut, men det är tredje gången vi förbereder husdjursalliansen för internationell flytt vilket gör hela processen lite enklare den här gången.

Innan jag berättar vidare vill jag vara tydlig med att detta var vår process och det som krävdes för att just vi skulle kunna flytta med hund och katt från Storbritannien sommaren 2006. Du måste kolla med jordbruksverket och din egen veterinär vad som gäller just för dig och dina husdjur. Reglerna är olika beroende på djurart, ursprungland, destination och många andra varaibler. Du kan med andra ord inte ta något jag skriver som råd eller vägledning.

Nu när vi klarat av den inte så lilla detaljen kan vi fortsätta pratstunden med att titta på vad vi gjort och vad vi fortfarande har kvar att göra innan damerna är resklara.

Vaccinationer

Vi har ju varit isolerade så länge, så alla tre fick börja om med vaccinationerna. Det blev tre grundinjektioner och tre boosters och kostade totalt circa 5,400 kronor enligt dages valutakurs. En månad senare, det vill säga nu i mars, fick de även sina sina rabiesvaccin vilket kostade ytterligare 3,800 kronor. Billiga är de inte, fyrfotingarna, men väl värda varenda krona.

Normalt sett måste man även göra ett så kallat titerprov en månad efter rabiesvaccinationen för att fastställa att fyrbeningen har tillräckligt med antikroppar i blodet. Här är vi nu en smula osäkra. Vår veterinär säger att de inte behöver det eftersom de gjort dem tidigare och blivit godkända. Men EU-reglerna säger såvitt jag förstår att det ska göras tre månader innan införsel till EU-land. Eller att det måste ha gått tre månader efter att de blev godkända, om vi ska vara petnoga.

Vi har med andra ord lite Sherlockande framför oss i helgen, så vi för se hur det blir…

Veterinärintyg

Det som däremot inte går att göra i förväg är det officiella reseintyget. Vi måste kunna visa upp ett Animal Health Certificate (AHC), ett veterinärintyg, vid gränspassagen. Det är ännu en sak vi kan tacka jäkla skit-Brexit för – våra EU-pass gäller inte längre.

Ett AHC måste utfärdas inom tio dagar före avresa, inte tidigare. Turligt nog kan man åtminstone ha upp till fem djur på samma intyg, så det täcker ju i alla fall hela vår lilla djurbesättning på en och samma blankett.

Rävdvärgbandavmaskning och tandvård

Jordbruksverket rekommenderar för tillfället också avmaskning mot rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) för djur som ska till Sverige. Det är inte ett lagkrav, men rekommendationen finns där och med tanke på att vi bokstavligen ska bo mitt i skogen känns det som ett enkelt beslut.

Vi tar det säkra för det osäkra och gör det med när vi ändå är i farten. Och på tal of preventiva åtgärder passade vi även på att ta Bellatrix till frissan.

Något av det som skrämmer mig allra mest med flytten till Sverige är just veterinärkostnaderna. Det är ju helt sjukt vad dyrt det är!

Två av våra damer är till åren komna, så att säga, och har tappat en del tänder. Sånt kan ju ställa till det rejält, så Belsebub fick även en grovtandrengöring med… ultraljud? UV? Jag minns inte vilket, men tänderna blev bländvita och frissan blev biten ett par gånger. Han tog det med gott mod för trots att hon försökte kan hon inte bitas på riktigt.

Belsebub har varit hos frissan. Glad blev hon då inte…

Vi passade även på att göra en helkroppsrakning, så nu ser hon ut som när hon var valp igen. Det är ingen vacker syn (hon ser bra ynklig ut) men hon har haft lusrelaterade allergiproblem så det var skönt att kunna se att hela kroppen.

Nu är hon i alla fall besiktad från topp till tå. Det kostade ytterligare 2,500 kronor, så totalt har vi hittills fått lägga 11,700 kronor på att göra husdjursalliansen redo för att flytta utomlands. Det kan ju låta dyrt att lägga till ett besök på damsalong, men jag ser det som en investering mot framtida veterinärkostnader i Sverige.

Vi föröker så gott det går att säkra oss mot oförutsedda utgifter under de första två åren i Sverige, så förhoppningsvis bidrar den här åtgärden till det.

Är du också på väg att flytta eller resa utomlands med djur? Dela gärna med dig av dina frågor eller erfarenheter i kommentarsfältet här nedan. Jag tror vi är mpnga som gärna vill se att det är fullt genomförbart även om det kanns kännas mickligt.

🤍Kram påre! Nu blir det äntligen helg igen.

av

Skitstövlar och snålblåst

Det är den 26 mars och vi har 36 dagar kvar till Nollpunkten. Jag hade tänkt prata om det här med att resa (eller flytta) utomlands med våra husdjur. Men det får visst bli imorgon, för den här dagen bara försvann. Det kan vi tacka vindriktningen, pollenhalten, min gräsrökande granne, och teknikgremlinsarna på WordPress som bråkat med mig de få stunder jag kunnat se och andas. 

Suck.

Jag har ägnat åtskilliga spaltmetrar åt att klaga på den, ur en svenskt synvinkel, näst intill obefintliga byggnadsstandarden här i Englandet och just nu är det allstå ventilationen som skaver. Vi har bott i lägenheter helt utan (inbyggd) ventilation, så jämförelsevis är den nya lyan som en Schweizerost. Vi har två ventiler vardera i båda sovrummen och i vardagsrummet. Köket och badrummet, har en knappt fungerande fläkt. Åtta luftintag allt som allt.

Om du hängt med ett tag vet du redan att jag fick flytta in i vardagsrummet strax innan jul på grund av mögel i sovrummet. Här inne är det vindriktningen som reglerar luftintaget. Igår blåste det på rätt bra, så jag fick inte bara vårt eget pollen utan varenda liten allergipartikel härifrån till Yorkshire. 

Det blåste så att det fladdrade i gardinerna, men grannjäveln gick ändå ut och rökte gräs med jämna mellanrum. Jag har aldrig rökt gräs, men jag har rökt både hemrullade och köpecigaretter i mina dagar så jag borde ha en smula medlidande. Rökare är knäppgökar, så är det bara. Den storm finns inte som skulle kunna få oss att skippa ciggen och stanna inne. Men nix pix. Det spelar ingen roll att jag vet hur svårt det är när jag kippar efter luft som en nyfångad fisk.

Och jo, jag inkluderade mig själv i gruppen rökare. Jag minns inte ens när jag rökte senast, men jag kommer nog att vara en icke-rökande rökare så länge jag lever. Men det kan vi också prata om en annan dag. Nu har vi ett par eBay-paket som ska skickas ut, och Trean väntar på packsedlar och adresslappar så det är väl bäst att jag tar tag i det.

🤍Kram påre! Kanske hörs vi imorgon igen.

av

I ett hus vid skogens slut…

Häromsistens berättade jag om Myrnäs, platsen där vårt nästa hem väntar. Idag, den tjugofemte mars med trettiosju dagar kvar till Nollpunkten tänkte jag att vi skulle prata lite mer om det. Inte platsen i sig, den kan du läsa mer om här, utan om hybridlösningen jag nämnde i slutet av gårdagens inlägg.

Visste du att det är förtinörtton gånger svårare att flytta tillbaka till Sverige efter mer än 20 år utomlands än det var att flytta därifrån?

När jag var ung och stark och kunde jobba dygnet runt om så krävdes var det inte så jävla noga. Så länge vi hade tak över huvudet och barna hade mat i magen och kläder på kroppen tyckte jag nog att vi hade det rätt bra bara vi fick vara tillsammans.

Visst, det fanns massor med problem och oklarheter och hela jäkla berg som måste bestigas, men sånt kan man ju lösa. Med sex par armar och ben plus familj och fina vänner som gärna hjälper till är det inte mycket som är omöjligt.

För en kroniskt sjuk, bidragsberoende förtidspensionär ter sig tillvaron lite annorlunda. Första natten i England sov vi på ett golv. Då var det en del av äventyret – idag tar jag mig inte upp igen om jag hamnar på golvet. (Fråga mig hur jag vet det om du vill höra en av de mer pinsamma berättelserna från mitt liv här på andra sidan havet.) Vi måste alltså landa någonstans där jag kan sova i en säng som normalt folk.

Erbjudanden om övernattning fanns det gott om, men… Det är en sak att ha folk som ska sova över ett par nätter. Pratar vi om några månader är det inte så jäkla kul längre, oavsett hur mycket man gillar varandra. Sedan är det ju det där med att jag kommer som ett oattraktivt ta-en-betala-för-fem-erbjudande. Med ett vid det här laget nära nog obefintligt immunförsvar på köpet. 

Femman började titta på hus och gav sig till och med in på en budgivning, men det var många som bjöd så det blev för dyrt. Efter det tittade vi på allt från gamla ruckel och kråkslott till min värsta mardröm – hyresrätter och pensionärsboenden.

Men så fanns det då en hybridlösning, och som jag sagt tidigare är den så fin och så förbenat finurligt mitt i alla krusiduller och krumbukter att jag blir alldeles rörd bara jag tänker på det. 

En av de finaste människorna jag mött i mitt liv äger ett litet hus vid skogens slut. (Och ja, det finns åtminstone en tomte där!) Det står tomt större delen av året. Husägaren bor sedan länge på annan ort men vistas, liksom resten av familjen, gärna i huset någon helg här och där. Företrädesvis under sommarsäsongen.

Huset har kyl och frys, rinnande vatten och avlopp. Där finns ett handikappanpassat våtrum, tvättmaskin, direktverkande el, värme och braskamin.

Nu i vår får det till och med fiberuppkoppling till internätet. Och vi, våra lyckostar, får hyra det! Kan du fatta vilken tur vi har?

Utsikt från köksfönstret. Kan du fatta vilken tur vi har?

Vi kommer alltså att flytta till ett fullt fungerande hem som bara står där och väntar på att någon ska komma in och stampa på golvet. Orsaken till att jag kallar det en hybridlösning är att det inte blir det forever home jag fortfarande – lite naivt kan vi väl säga – hoppas på. En plats där jag kan få välja mina egna tapeter, ha vilka möbler jag vill, och veta att jag inte behöver leva med några jävla grannar inpå knuten.

Jag gillar att umgås, men får sprattagg när min borg känns mer som en busstation. Drömmen har så länge jag kan minnas varit en egen ö. Utan bro. 🤭

Huset i Myrnäs är fint och garanterat grannfritt. Här kan vi landa i lugn och ro och få fason på tillvaron. Familj och vänner kan hälsa på under bacillsäkra förhållanden och Trean kan få chansen att känna efter om han vill slå rot i Sverige.

Efter påsk ska Ettan, Fyran och Femman åka upp till skogen och testa att allt funkar efter vintern. De ska också fundera på hur vi, rent praktiskt, ska kunna bo där utan att göra huset helt otillgängligt för resten av familjen.

Bara det lär ju kräva en del kompromisser och habrovinkler.

Just nu tror vi på en kryssning med påföljande road trip i juli. Jag håller tummarna och ser fram emot en sommardag på stranden med småpiraterna, svampplockning med Ettan till hösten och mysiga grillhäng med människor vi saknat.

Hyresvärden? Vi kallar henne Farmor. 

🤍Kram påre!

av

Vi bygger oss en båt…

Idag skriver vi tisdag den tjugofjärde mars i Skeppsboken och det är trettioåtta dagar kvar tills vi börjar räkna baklänges. Men idag ska vi prata om något helt annat. Våra hemsidor.

Hugg dig en kopp kaffe eller nått om du vill vara med – jag ser de här “företagsutvecklingsinläggen” (hurra för svenska substantiv!) som en chans att tänka högt, så de har en tendens att bli lite längre. Rubber-ducking som vi kallar det här i Englandet.

Jag tror är tio dagar sedan vi sist pratade om Äppelpaj och jobbet med att sätta upp en facebooksida, en automatisk messenger och lite andra grejer. Är du ny här kanske du undrar vad i hela friden jag pratar om och vad det har med flytten att göra.

Jo, det handlar om att vi måste kunna jobba för brödfödan. Och när jag säger vi, menar jag då framför allt Trean.

Jag lovade ju att hålla dig uppdaterad om hur det går med skeppsbygget, även om det sällan ser lika snyggt ut bakom kulisserna som det gör när man delar en länk till något som redan är klappat och klart. Vi kan väl säga som så att det aldrig går som på räls när man har för många idéer och ett patologiskt behov av att börja om från början när man hittar nya eller bättre lösningar.

Så vilken ände ska vi börja nysta i idag då? Jag tror vi tar den här…

Argbiggan, det är ju jag det, och det här är min blogg. Jag funderade en del på om jag verkligen ville stuva in allt vi gör här. Om det inte vore smartare att ha flera olika sidor och grupper, precis som på engelska. Men nej. Det är sant att vi har flera substackar, en webbplats, några Discord-servrar och ett gäng sociala medier, men det är ju resultatet av många års piratliv. Skeppet Resilience byggdes inte på en dag,

Några viktiga frågor vi ställde oss på planeringsstadiet var:

  • Ska vi släppa den engelska sidan helt och hållet?
  • Ska vi fortsätta precis som vanligt, fast i Sverige?
  • Ska vi försöka hitta någon slags hybridlösning?

På fråga ett svarade vi nej. Absolut inte. Vårt kreativa kollektiv är förvisso rätt litet, men besättningen bor i England, Canada och USA. Vi är ju som en familj. På fråga två svarade vi… kanske? Folk pratar ju för all del engelska i Sverige, men det kändes ändå inte helt okej. Om vi ska försöka sälja in oss hos lokalbefolkningen verkar det väl smartare att prata och skriva på svenska? Eller åtminstone även på svenska?

Hybridlösning var alltså ordet, sa Bull. 

Vi låter allt det vi redan gör – ord, bild och spel – fortsätta precis som vanligt. Men utöver det uppgraderar vi och lägger till några nya varor och tjänster. Och som grädde på moset försöker vi blåsa liv i något jag trodde att jag hade lagt på hyllan för gott.

Det är, enkelt uttryckt, en jäkla massa jobb med webbsidor, bloggar och andra nätbaserade plattformar och tjänster. Vi har nått en punkt i vår utveckling där varje hamn måste vara gratis att använda eller i någon mån betala för sig själv. Jag började skriva på den här bloggen för 25 år sedan (!) och sedan 2009 har den levt sitt liv som en gratisblogg på den här portalen. För några månader sedan fick den dock ett litet ansiktslyft, framför allt för att WordPress hade ett väldigt bra Black Friday erbjudande och har man betalblogg slipper man annonserna de annars gillar att smeta in överallt.

Äppelpaj borde kanske ha fått sin egen sida, men faktum är att ingen utanför familjen vet vad det är. Argbiggan däremot har i snitt välkomnat 175 läsare per månad de senaste tretton åren. Fem-sex läsare om dagen är inga kioskvältarnummer, så klart, men det är fler än noll och för pirater med med en skosnöresbudget är ringar på vattnet den bästa marknadsföringen.

Vi bestämde oss därmed för att låta Argbiggan leva upp till sin nyköpta status som professionell blogg och ge Äppelpaj en del sidutrymme här. Jag lade till Om Äppelpaj och en hemsida här. Tekniskt sett fungerar hemsidan som överkastet på din säng. Det är det första du ser när du går in i sovrummet, men du vet ju att täcket, kuddarna och dina sängkläder finns där även om du inte ser dem.

Mina piratvibbar tror att vår målgrupp framför allt finns på facebook, så nu har vi förutom argbiggan-sidan även en bokningssida för Äppelpaj och gruppen Äppelpaj och Andra Bullar där. Vad vi ska göra med dem? Det ska vi prata om i en kommande sittning. För stunden räcker det gott att de existerar.

Facebookfixet var en bra start. 

Men sen kom frågan om vad folk egentligen ska hitta om de söker upp oss ordentligt. Och hur de allsmäktiga webbkrälarna ska veta viken målgrupp de ska matcha oss med. Är Argbiggan en personlig blogg med en sida som berättar om företaget? Eller är det en professionell webbplats med en personlig blogg?

På engelska har vi ju den egna webbplatsen plus substackarna och även om vårt kreativa universum är lite utspritt skulle man ju kunna se en rätt snygg spegellösning här: 

  1. Vi behandlar aswewrite.com och argbiggan.com som systersajter. Samma skepp och samma upplägg/innehåll fast på två olika språk. 
  2. Vi flyttar allt blogginnehåll från aswewrite.com till våra substackar och låter sajten bli vårt officiella huvudkontor och marknadsplats.
  3. Vi bygger om aswewrite-hemsidan så att den speglar skiftet från ett axplock av allt vi gör till en professionell portal.
  4. Vi låter Argbiggan behålla bloggen, men bygger om hemsidan så att den speglar aswewrite. Fast med en skillnad. Där riktar vi oss framför allt till författare och våra läsare – här toppar vi med Äppelpaj.
  5. En nyhet på båda sidorna är att vi introducerar “nya” varor och tjänster.

Ordning och reda och (förhoppningsvis) löning på fredag. 

Fem punkter, men en himla många jobb och bara 38 dagar kvar. (Nej inte till flytten – till något annat.) Så vad har vi hunnit fixa de senaste tio dagarna?

🍏 Startsidan: Har du sett den? På bara några dagar har vi gått från bloggplats > hemsida med sex dörrar som leder till olika sektioner > den här skönheten. Det är det absolut snyggaste jag har gjort med den här bloggen på sjutton år och jag är otroligt nöjd med resultatet. Det fattas lite länkar och annat pill, men på en enda sida kan du nu se vilka vi är, vad vi gör, och vad vi har att erbjuda från blogg och böcker till behjälplighet. 

🍏 Böckerna: Vi har nu en sida där du kan se alla våra böcker. Länkar saknas fortfarande, så den är lite som ett halvriggat segel just nu. Du kan se hur de ser ut, men inte vad de innehåller eller var du kan hitta dem. Det kommer.

🍏 Landningssidan: Vi har byggt en egen landningssida för Äppelpaj. Den finns inte här på Argiggan utan ligger som en egen liten atoll i vår nyhetsbrevsögrupp. (Som sagt, svenska substantiv!) Den innehåller en meny med exempel på tjänster vi kan erbjuda, men funktionsmässigt är den viktigast som portal till vårt nyhetsbrev. 

Det roliga med det här projektet är att det egentligen inte är så komplicerat. Visst, det är mycket som ska fixas, det tar tid och ibland får man kurskorrigera och göra något annat än vad man hade tänkt sig. Men done är som bekant better than perfect.

Man kan inte redigera en blank sida, så ibland är det viktigare att det blir gjort än att det blir bra eller snyggt. Putsa mera, sade min gamla träslöjdslärare så ofta att det blev hans smeknamn. Då handlade det om sandpapper på trä, men principen är densamma för kreativa projekt.

Vi kommer att prata mer om allt det här – och varför jag låter dig skåda vårt ofärdiga arbete –  i kommande inlägg. Tack för att du läser och tack för frågor, kommentarer och gilla-klick. Det värmer mitt saltstänkta hjärta och lyfter vårt street cred bland algoritmer och webbkrälare.

🤍Kram påre! Imorgon ska vi prata om en annan hybridlösning: vårt nästa hem