Me nuru börjar vi närma oss Nollpunkten med raketfart! Det är torsdag den sextonde april idag och på pricken två veckor tills vi börjar leta jobb och uppdrag i Sverige. Det är också Skeppsboksdags och den här veckan är det min tur att skriva den.
Jag har funderat en hel del på det svenska språket på sistone. Dels för att jag jobbar på ett stort översättningsprojekt, dels för att Trean och hans partner pluggar svenska på app tillsammans.
Men vet du? Storhandlingen på Matsmart häromdagen fick mig att inse att jag nog behöver putsa upp svenskan en del jag med.
Min Engelska är lysande. Det är inget skryt – jag kom hit för att jobba som engelsklärare i engelska skolor och har tillbringat de senaste tjugofem åren av mitt liv med att läsa, skriva, undervisa och coacha på engelska. Men språket är funktionellt. Vi kan vara experter i vilket språk som helst, men ändå vara mer eller mindre funktionellt illitterata inom specifika områden. Jag har till exempel inget vidare ordförråd att diskutera barnsjukdomar med på engelska, för den fasen av mitt liv var redan över när vi flyttade hit.
Det är likadant med bilar. Jag har kört tillräckligt med gamla skrothögar i Sverige för att kunna hänga med i en diskussion om tändstift och bromsklossar, och jag kan alla ord för de knappar, spakar, och pedaler man kan hitta i en bil. Icke så på engelska, för här har jag kört väldigt lite. Något jag insett genom att titta på lamm, kalvar, och föl på tiktok är att jag heller inte har behövt – eller fått chansen att – prata om djurhållning i någon större utsträckning här. Jag vet vad hästens gångarter heter, men kan inte sätta ord på de olika delarna på sadel och träns.
När man är utomlands är ju det här normalt. Det spelar ingen roll om det handlar om en semesterresa till Grekland eller att bo i ett par decennier på en och samma plats. Man vet att det finns språkgränser och hittar sätt att sudda ut eller kringgå dem efter behov. Men vi är sällan lika medvetna om det här fenomenet på hemmaplan. Att det faktiskt finns hela områden där med som vi inte har ett fullt funktionellt språk för. Fackspråk kallar vi det och sport är ett bra exempel på ett område där man kan känna sig utanför om man inte fattar vad de pratar om. Teknik och vetenskap är ett annat.
Förutom i matbutiken inser jag nu att jag nog saknar en massa ord man kanske borde kunna förvänta sig att en förläggare eller förlagsredaktör känner till. Jag kanske behöver en app jag med…
Nu går mina tankar även till språkgrodorna som kan vara hur roliga som helst. Att bilen bara bryter ihop (när den går sönder) är ett uttryck jag tycker är så roligt att det heter så nu. Jag tror det var Trean som sa det när vi hade bott här i ett par år, och det var första gången jag insåg att mina barn började tappa lite svenska. Helt fel hade han ju inte – är biljäveln trasig har den ju helt klart brutit ihop.
Nu ska jag ta och våga mig upp på kommandobryggan och se vad vi kan plita ner i Skeppsboken. Det kommer att handla om läsarsynder, tror jag. Och kanske en smula om Yoana Krakow.
Henne kanske jag berättar mer om imorgon.
🤍Kram påre!