Det är onsdag den femtonde april och vi har femton dagar kvar till Nollpunkten. Hur i hela friden ska vi hinna med oss? Och hur fanken hade det gått om flyttlasset skulle gå nu? Det orkar jag knappt tänka på.
Men igår gjorde jag i alla fall något som kändes väldigt speciellt: Jag beställde vår första svenska matorder! Syster Kicki och Ettan rekommenderade Matsmart och jag fick en rabattkupong på hundra kronor att handla för. Vi tiodubblade det och fyllde två lådor med konserver, torrvaror, och hushållsprodukter.
Det kommer att behövas en massa mer innan skafferiet är fullt, men tanken är att vi ska ha tillräckligt med basvaror för att slippa handla annat än färskvaror de första månaderna.
Jag försökte starta ett konto på Citygross också, men det gick inte utan personnummer. Jag har mailat dem om det så om jag har tur kanske det löser sig. ICA var inte lika besvärliga som tur var, så i maj blir det nog en storhandling där.
Men vet du?
Något jag inte hade räknat med var att det skulle ta sån tid! Halva dagen försvann ju medan jag låg här och funderade på vad farao Sparkling Tea är och varför ett företag med ett helsvenskt namn säljer något som heter så. Något jag noterade med förtjusing, däremot, var utbudet av laktosfria varor!
Min larvpotta till kropp fick ju för sig att gå och bli laktosintolerant på gamla dagar, så det är ett evigt pusslande att hitta en bit ost, ett par liter mjölk och en trea grädde i veckan. Ibland har jag tur som en tokig och hittar en mjukost eller en bytta yoghurt också, men att hitta alla fem i samma butik – eller ens på samma vecka – hör inte till vanligheterna. Och priset ska vi inte ens tala om. Det är dyrt! Fyran varnade för att laktosfria produkter var dyra i Sverige också, men jämförelsevis känns det som en storvinst.
Det lär väl ta ett tag innan jag lyckas reda ut vilken butik som är bäst för vad, men jag ser faktiskt fram emot att bli invandrare på hemmaplan och se allt med nya ögon. Vad vet man – jag kanske rent av kommer att gilla storhandlingen nu. Den som lever får se, men systra mi skulle aldrig tro det.
Nåväl, nu ska jag sova. Det är redan långt efter sängdags men jag ville få berätta om havreriset och örtsaltet och alla krossade tomater jag köpte igår innan we call it a day som vi säger här i Englandet.
🤍Kram påre! Har du några bra handlingstips får du gärna dela med dig.