Men käre värld, hur är det halv april allaredan? Söndag den femtonde mars skriver vi alltså idag, och just nu känns det rätt skönt att det nog inte blir någon flytt innan sommaren.
Men räknar ner gör vi ändå.
Idag tänkte jag att vi skulle prata om flyttskafferiet. Eller kanske snarare konsten att äta upp all mat i frys och skafferi innan flytten, och planera för maten de första veckorna i nya bostaden.
Jag ogillar matsvinn med en passion som gränsar till det religiösa. Fråga Styrbjörn eller mina barn. De vet. Tanken på att slänga mat får mig att se ut som om någon försökt elda upp mina böcker eller rensa mitt pysselförråd.
Så hur gör man då?
Varje gång vi har flyttat har jag satt mig ner och tittat på vad vi har och försökt lista ut hur vi ska kunna äta upp alltihopa och i vilken ordning. Frysvarorna först, eftersom kyl och frys måste tömmas. Konserver och torrvaror sist, eftersom de håller längre och är lättare att ta med sig om det kniper.
I teorin är detta således ett projekt med ett tydligt mål, en tydlig början och ett tydligt slut. I praktiken innebär det att maten de sista veckorna ser ut ungefär så här: en burk kokosmjölk, tre förpackningar pasta, en halvflaska sojasås och en mystisk burk i frysen som man varken minns vad den innehåller eller när man stoppade in den. (Har jag nämnt att omärkta saker är en av mina vanvetts-triggers?)
Välkommen till flytt-fusionen, liksom. Här går kreativiteten på högvarv och smakprofilen blir… intressant. Och precis knackar frestelsen på dörren. För man är trött. Och stressad. Och det är ju så jäkla smidigt att bara beställa en pizza. Här uppe i norra England är det dessutom billigt!
Men ska man som jag flytta på en skosnöresbudget och en näve småpengar vill det till att man har impulskontroll. Kul är det inte, men varje hundralapp räknas när man har en flytt framför sig och det som väntar på andra sidan är ett tomt kylskåp, tomma hyllor, och en tom frys.
Att bygga upp ett nytt matförråd från noll tar tid och kostar alltid mycket mer än man tror. Salt och olja och buljong och alla de där sakerna man tar för givet för att de alltid bara finns…
Nej, just det. De finns inte än. Och att bara gå ut och köpa allt man behöver på en gång är inte ett alternativ när man just har betalat en flytt.
En del av mitt skafferi.
Tricket, om man nu kan kalla det så, är att börja med basen. Det som gör att man kan koka soppa på en spik, så att säga. En säck ris eller potatis. En kartong lågprispasta. Konserver. Rotfrukter. Ägg. En okej matolja. Buljongtärningar, salt och peppar. Och sedan fyller man på allt eftersom. Köper det man faktiskt behöver till faktiska måltider, istället för att försöka bygga upp hela skafferiet på en vecka, och plockar på sig specialerbjudanden när de dyker upp.
Det tar några månader innan den kulinariska tillvaron börjar kännas normal igen. Men det går.
Har du flyttat och kämpat med samma sak?
Eller har du ett bättre system som faktiskt funkar?
Berätta gärna hur du gör eller gjorde. Jag är genuint nyfiken.
Jag kommer så klart att dela med mig av vår matresa också. Och snart börjar jag leta extrapriser i Sverige. Säg gärna till om du får span på några basvaror till kanonpris så jag kan skicka ut mina springare på uppdrag.
🤍Kram påre! Imorgon börjar en ny vecka.
