Så blev det onsdag igen och idag skriver vi den fjortonde januari i skeppsloggen. Mitt bidrag till motståndsrörelsen är för närvarande en ovilja att plocka undan julen. Granen är fortfarande uppe och det får den vara veckan ut.

Har jag berättat om min lilla gran? Toksöt är den och jag vill verkligen inte kasta bort den. En gång i tiden var den stor, ståtlig, och vackrast i världen. Hundra procent plastgran, så klart, men tillverkad för att likna en Norsk julgran med riktiga (!) kottar och snötäckta barr.

När vi flyttade norrut för två år sedan var vi tvungna att göra oss av med en himla massa saker och bohag. En massiv gran (som börjat se lite maläten ut i mittpartiet om vi ska vara petnoga) får inte riktigt plats i en liten lya utan förråd, så den kunde inte få följa med. Men Trean var fiffig som vanligt och sparade toppen.

Den är så fin vår lilla gran och jag har så många fina minnen knutna till den att jag blir lite ledsen på ögat av tanken på att slänga bort den. Om vissa av mina barn fick bestämma skulle jag väl få ta jycken i famnen och lämna allt annat bakom mig. Men det kan de glömma.