Det där penicillinet hjälpte ju föga. Jag ligger fortfarande här i min säng och funderar på om inte döden ändå vore att föredra. Uppåt värre, med andra ord. Jag tar så mycket smärtstillande att jag mest bara sover, men andå får jag ingen ro från värken.

Nu har de bestämt sig for att det nog inte var en infektion, trots allt. Nu ska knät röntgas igen. Akut. Sist jag väntade på en akut röntgen fick jag vänta i elva månader. Vi får se hur länge det dröjer denna gången. Och om jag lever så länge… =(