Äntligen finns det en smula hopp…
I torsdags hade vi finbesök. Inte bara en, utan hela två (!) specialistsköterskor kom för att starta yngsta dotterns biologiska terapi. Hon hade dessutom bett intensivsjuksköterskebrodern vara med, så totalt tre syrror...
Nu håller vi tummarna!
En av de främsta orsakerna till att jag sitter i rullstol är att jag har ett värdelöst ben. Eller knä för att vara petnoga. Detta knä har misskött sig i åratal, men det var väl ungefär fyra år sedan det bestämde sig...
Akut = tre månader
Sådärja. Nu vet vi hur länge man får vänta på en akut röntgen 2012. Tre månader. Idag fick jag äntligen mitt knä undersökt. De stack till och med in en nål och sög ut en massa grumlig, ilsket gul ledvätska...
Skål för livet!
Så var beslutet, efter mycken vånda, fattat och ikväll skålar jag för livet i färskpressad juice och sväljer ner min första omgång cellgifter. Jag har konsulterat mina närmaste, böcker, artiklar, apotekare och läkare...
Tacka vet jag svensk byråkrati!
Idag är Argbiggan arg igen! Hon har nämligen varit hos doktorn. Husläkaren som det väl heter i Sverige nuförtiden. Det är nämligen så att min reumatolog tycker att vi behover en haematolog...
På västfronten intet nytt
Det där penicillinet hjälpte ju föga. Jag ligger fortfarande här i min säng och funderar på om inte döden ändå vore att föredra. Uppåt värre, med andra ord. Jag tar så mycket smärtstillande att jag mest bara sover...
Nej, nu har man skitit i det blå skåpet…
Det fick bli akuten idag. Mitt knä får inte plats i byxorna längre och värken tar kål på mig. När man har kronisk värk lär man sig att leva med det på något vis, men när något händer som intensifierar smärtan...
