Visste du att alla författare har minst en WIP-lista, icke att förväxla med den VIP-lista du ibland måste vara på för att kunna öppna vissa dörrar? Nej, en författares WIP är en lista över Work In Progress – alltså pågående projekt.

För vissa är detta den bok de skriver på för närvarande. Jag vet, det låter helt sjukt, men det finns faktiskt författare där ute som börjar skriva en berättelse och fortsätter med det tills den är klar. Sedan börjar de på en ny. Stephen King har i flera intervjuer nämnt att han jobbar så och blir klar med en ny bok i stort sett var tredje månad.

För andra, som Brandon Sanderson, kan WIP-listan innehålla flera titlar samtidigt! Utan att nämna några namn, så känner jag en viss Styrbjörn som har över 50 WIPs på min lista. Hur det funkar? Som ett evigt jonglerande skulle jag vilja påstå.

Själv har jag alltid varit mer av en storbilds-skriverska. Jag har jobbat på ett par större idéer och det har då och då resulterat i något som jag kunnat publicera i någon form. Framför allt blogginlägg och artiklar. Men så kom 2024, och just nu är jag inte helt säker på vad för slags skriverska jag är längre.

Förra året publicerade jag ingenting. Inte ens den där boken om Ninth Realm som jag hade ute på förbeställning. Jag drog tillbaka den från Amazon och hatade mig själv för det, men det var rätt beslut. Berättelsen var kanske redo att se dagens ljus, men jag var långt ifrån redo att hantera den sorts boksläpp jag kände att den förtjänade.

Så vad gjorde jag då då?

Mestadels skrev jag story stubs – korta vinjetter som kanske blir till längre berättelser i framtiden. Men jag skissade också på nya böcker. Vissa är helt fristående, men till min egen förvåning blev det flera serier och ett par följetonger också. I olika genrer dessutom!

Jag har alltid sett mig själv som en fantasyförfattare som ibland skriver romantisk erotik (av skäl vi kan prata mer om i ett separat inlägg). Men ifjol bestämde sig min kaoshjärna helt plötsligt för att göra en storsatsning på att ”göra saker dåligt med flit.” Det är något som roar mig enormt.

Så… vad händer nu då?

Nu kastar vi spaghetti på väggen och ser vad som fastnar.

Den här veckan har jag börjat publicera våra berättelser här på Substack, och om allt går som jag hoppas, kommer de också finnas på YouTube och Medium innan årets slut. Jag kan ha fel, men som vindarna blåser just nu tror jag att vi måste omvärdera den gamla utgivningsmodellen och fokusera på att få ut våra berättelser på så många olika platser – och i så många olika format – som möjligt.

När jag säger vi i det här fallet menar jag min gamla sjöbjörn och jag. Vi har varit ett kreativt team i flera år nu, och även när vi jobbar på individuella projekt ser vi dem som våra berättelser. Vi arbetar på dem tillsammans och tar alla beslut gemensamt. Men vi är inte ensamma ombord på piratskeppet Resilience. Vi har andra författare som seglar och samarbetar med oss, och vi kommer även att publicera några av deras berättelser på våra stackar. Jo, jag sa stackar, för vi har faktiskt fem stycken:

1. The Resilience är vår hemmahamn på Substack. Här publicerar vi vårt nyhetsbrev, våra blogginlägg och andra berättelser. Snart kommer vi även att publicera några av våra rumsrena böcker här.
2. The Snuggery är vårt hedonistiska samkvämsrum där vi umgås och dricker en massa te medan vi pratar om, skriver och njuter av en annan typ av berättelser. Vi märker dem från 🍦 (mjukglass) till 🪦 (jag dööör!) så folk vet vad de kan vänta sig.
3. Fensala Mead Hall är en mjödhall, eller samlingsplats, i den Nionde Världen. Om du gillar nordisk mytologi och skandinavisk folktro kan detta vara något för dig. Titta in en stund och njut av en saga eller två när du behöver vila från larmet utanför.
4. Polyglot Pirates Det här är min svenska utpost, men det visste du ju redan. Här publicerar jag översättningar av mina blogginlägg och sådant som bara Skandisar och folk som bemödat sig med att lära sig något av våra språk begriper. Jag tänker mig också att det kan bli böcker i svensk översättning här så småningom.
5. Resilience Writers är vårt hem bakom kulisserna på piratskeppets kommandobrygga. Där vi har våra skrivhörnor och vår gemensamma salong. Den stora skillnaden mellan Resilience och Resilience Writers är att skeppet är en allmänning (för besättning och passagerare som löst biljett), medan vårt hem är den privata sidan. Här lever vi och delar med oss av skrivarlivet bakom maskerna och pseudonymerna. Om Resilience är scenen, så är detta vårt rätt kaotiska omklädningsrum.

När jag skriver (nuförtiden) använder jag mig av några olika kreativa namn. Linnea Lucifer har varit med längst. Det är det namn jag satt på alla hantverksprojekt jag sålt genom åren och mitt huvudsakliga namn på Substack och sociala medier.

I The Snuggery skriver jag som Linn Rhinehart. Det är vårt gemensamma författarnamn som vi använder för kryddiga berättelser, och när vi redigerar andras berättelser som inte är vad vi kallar säkra för jobbet (NSFW).

Hittar du mig i Fensala Mead Hall skriver jag som Saga L. Söderberg där. Jag har några fler namn utöver dessa tre, men jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra med dem, (eller om jag ens vill dela med mig av dem) ännu så de får stanna med mig ett tag till.

Vad allt detta betyder är att jag för närvarande sitter på en monstruös hög av manus i olika stadier av utveckling, och i år kommer jag nog att kunna sortera in en hel del av dem in i våra stackar ovan. Och några av alla dessa berättelser kommer inte bara att ha redigerats av mig – de kommer att ha mitt namn på omslaget!

Jag tror att jag har nämnt tidigare att jag inte har satt upp några fasta mål för det här året. Jag vill använda det här utrymmet som ett skyltfönster mot omvärlden och ta varje dag som den kommer. Förhoppningsvis kan jag dela med mig av vad som passerar genom mitt ritbord och be om lite feedback i vissa kreativa beslut. Vad vet man – kanske kan vi tillsammans lista ut när spaghettin är färdig och hur den bäst ska serveras?

Kanske jag rent av blir modig nog att publicera en lista över alla våra WIPs. Om jag kan räkna en serie som ett WIP, så är jag inte riktigt lika hopplös som Sir Bear ännu, men jag är närmare än jag någonsin trodde var möjligt. Joru, just nu tittar jag på en tresiffrig lista. Det är ju inte klokt!

Okej, det är väl lika bra att vi sätter igång då för så här blir inga bokbarn gjorda. Nu far vi! Hoppas du är redo för kaos på öppet hav, messmate.

Kram påre! 🤍