Argbiggan är ju min OG-blogg och den har kostat gratis sedan 2009, men WordPress har ändrat sina regler ett par hundra gånger sedan dess. Nuförtiden har de olika ”planer” och på gratisplanen får man så klart väldigt lite utrymme. Och en satans massa reklam.

Jorå, jag begriper att vi lever i en tid där reklamen ska vara överallt och den (inte så värst) Fria Marknaden är kung. Men hur kul är det egentligen att behöva se själsdödande annonser för den ena prylen efter den andra när man försöker ägna sig åt något man gillar en stund? Nej, jag tänkte väl det.

För det facila priset av 40 pund (cirka 500 kronor) kommer nu Argbiggan att vara 100% reklamfri i tre års tid. Jag kan fortsätta peta in bilder i inläggen och vi slipper skriva .wordpress i addressen. Från och med idag är det bara du och jag och argbiggan.com ända till slutet av 2028. Och har jag inte lyckats få tillräckligt med snurr på skrivandet för att ha råd med en bostad innan dess får jag väl tjacka husbil. Eller nått. 🤭

Den ohederliga investeringen? Jo, såhär är det. Sedan kryddhjärnan tog över har jag svårt med koncentrationen. Sånt som tog en kvart förr kan ta hela dagar nu, och skrivandet (och redigerandet) som jag älskar kan vara rent plågsamt vissa dagar. Men för två år sedan fick jag möjlighet att test en app som heter ProWritingAid och plötsligt kändes det som att jag var tillbaka på banan igen.

Om du inte vet vad PWA är, kan man väl säga att den är som rättstavningsprogrammet i din ordbehandlare. Men där till exampel Word ger dig krulliga röda linjer och tveksamma grammatikråd är PWA som en hel språkmaskin. För mig är den skrivandets röda Mustang och det är prislappen med. PWA kostar nästan lika mycket per månad som jag betalade för tre annonsfria år här på Argbiggan.

Men är man en scrappy-doo-dah skosnörespirat letar man så klart röda prislappar.

Kan man punga ut för ett helt år, kostar det ”bara” en tredjedel så mycket. Ungefär 1800 kronor. Vilket fortfarande är betydligt mer än vad jag kan avvara. Men så tipsade en vänlig kollega om att de brukar ha ett specialerbjudande till Black Friday. Niohundra spänn för ett helt år. Det är mindre än en hundring i månaden, så ifjol budgeterade jag för det och betalade 72 pund för ett årsabonnemang jag har nytta och glädje av nästan varje dag. Och nu kommer vi till kruxet i kråksången.

Som de flesta abonnemang rullar även detta över till ett fastprisdito efter ett år. Om man inte säger upp det. Så då gjorde jag det.

Och i helgen köpte jag ett nytt på extrapris.

Ohederligt? Absolut. PWA är värt varenda öre och hade jag råd skulle jag gärna betala 144 pund, eller rent av 399 för ett livstidsabonnemang. Men nu har jag inte det.

Innan Brexit och rövarbaronerna hade jag nog inte ”fuskat”, men mitt moraliska spelrum har gått från att vara en silduk till något som mer liknar ett öppet spjäll. Om valet står mellan att ta ett nytt specialerbjudande och att inte ha råd att använda något jag räknar som en handikappsanpassning så säger jag bara yes please. Och nästa år gör jag nog om det igen. Förhoppningen är dock att vi ska växa så pass att jag kan betala normalpris 2027.

Vilket påminner mig om att vi har en bok att släppa på Draft2Digital idag, så nu ska jag ladda upp den in PWA och kolla så jag inte missat något litet stavfel eller några andra problem. För med den här appen går det alldeles utmärkt.

🤍Kram påre, vännen! Imorgon görviomet igen.