158 dagar kvar…

Söndag 23 November. Sunday funday säger vi här i Englandet, men som vi alla vet har man bara så roligt som man gör sig. Det var bland annat därför jag bestämde mig för att alla mina söndagar fram till flytten är pyssel-och-film dagar.

En av de få saker jag verkligen saknar från livet i Sverige är just våra pyssekvällar. Oftast var det bara jag och syster Kickie, men ibland var vi ett helt gäng som samlats kring mitt köksbord. Bland garnstumpar, akrylfärger, cernitlera, klister, och tygbitar pratade vi om livet medan vi tillverkade allt från smycken till sopkvastar.

När vi flyttade till Göteborg fick pysslandet mindre tid och utrymme, och i första lyan i London fick vi knappt plats själva. Livet gick som på räls där i flera år, men så plötsligt en dag blev jag sjuk(are) och tiden stannade. För mig. För alla andra fortsatte den så klart som vanligt.

Det såg mörkt ut ett tag, men just som jag började oroa mig för att vanvettet skulle vinna kom inte bara ett brev utan ett helt paket på posten. Vännen Leanna hade rensat ur sitt pysselförråd och packat fyra lådor fulla med material. Det blev vändningen för mig. Utan den där skatten vete det väl gröne om jag hade varit piratkapten idag. Men nu är jag det och en mycket stolt sådan dessutom.

Idag ska jag knyta några armband och se på julfilmer. Alla som köper något för mer än fem pund från oss på eBay får en liten present de kan använda själva eller ge bort till någon. Just nu är det min bok Tied Together (i eboksversion) och ett enkelt armband. Jag funderar på att göra några extra och se om vi kan sälja dem på Etsy.

Men nu ska jag börja med att fixa kaffe och packa ner mina pärlplattor som vi sålde på eBay igår.

🤍Kram påre!

159 dagar kvar…

Nu är det lördag 22 November och det blir bättre och bättre dag för dag. Just nu sitter jag vid mitt skrivbord och skriver på ”stora” laptopen. Det har jag inte kunnat göra sedan förra veckan, så det känns som en viktig milstolpe. Jag har något som liknar en arbetsvrå igen.

Imorse packade vi en låda med adventskalendrar och annat smått och gott som ska skickas till Sverige på måndag. Det slog mig att det inte bara är sista gången jag gör det – det kommer att bli en hel massa ”sista gången” framöver.

Det är lite svårt att handskas med sorgen över att flytta när så många är så glada att vi ”flyttar hem.” Det känns inte riktigt som att jag kan prata om det, så jag berättar för dig lite så här i hemlighet. Självfallet ser fram emot att få tillbringa mer tid med småpiraterna och storfamiljen, men det känns oerhört ledsamt att lämna England. Och jag känner inte att jag flyttar hem. Jag flyttar till Sverige. Det kan ju för all del komma att ändra sig när vi väl är på väg, men just nu känns det så.

Jag må ha tak över huvudet här och finisar som erbjuder husrum hemmavid om det skulle knipa, men jag känner mig ändå hemlös. Eller statslös, åtminstone. Redan när Cameron meddelade att det skulle bli omröstning angående EU-medlemsskapet visste jag att jag inte ville bo i ett England utanför EU. Och ska vi till nöds måsta dras in i ett nytt världskrig så vill jag inte behöva dra igång ett halvårslångt projekt för att kunna ta mig närmare familjen.

Det finns så klart fler orsaker att flytta härifrån, men det är för tidigt att prata om dem. Vi kan prata en smula om instagram istället. Igår postade jag min första instapost på svenska på över ett år. (Det finns länkar i menyn till höger ifall du vill kika eller blir instakompis.) Efter mycket funderande hit och dit tror jag att jag har hittat ett förhållningssätt som gör det möjligt för mig att handskas med sociala medier igen. Tror jag ska ta och skriva ett separat inlägg om det, men det får bli en annan dag.

Nu ska jag i alla fall hoppa över till eBay och se om vi fått något sålt idag. Återkommer om det imorgon.

🤍Kram påre och trevlig helg!

161 dagar kvar…

Torsdag 20 November. Det är tekniskt sett redan fredag när jag skriver dessa rader. Gårdagen var lång och kylig. Vi fortsatte arbetet med att förvandla vårt vardagsrum till mitt sista sovrum i Englandet. Det tar sig, men vi är inte där än.

Torsdag är även vår skeppsloggsdag, och igår var det min Styrbjörn som höll i pennan (jag redigerade). Jag är galet stolt över vårt första nyhetsbrev. I tre års tid har vi skickat ut vårt nyhetsbrev varje torsdag och vi har folk som läser det på fyra kontinenter.

Det känns stort.

Skeppsloggen är ett nyhetsbrev vi turas om att skriva. För närvarande är det Styrbjörn Leto Armitage, Skeppsklockan F.K. Marlowe, Kartografen CF Sten och jag som turas om att skriva ett brev i månaden. Och är det fler än fyra torsdagar någon månad låter vi i regel våra karaktärer ta över pennan.

Ett år efter att vi börjat skeppslogga startade vi en söndagsutgåva vi kallar Söndag i Smugglers Cove. Smugglers är vår sjömanskrog i Libertalias hamnområde. Krogen dyker upp i olika berättelser och det är vårt så kallade stamlokus för festligheter på hemmaplan.

Låter det galet?

En smula kanske, men vi kallar det metafiktion. Jag tänkte att jag kanske borde böra skriva lite mer om piratlivet när jag ändå har bloggarångan uppe, så vi får se hur det blir. Men det passr nog rätt bra att vi börjar nu, för vi har ju nyligen börjat göra vår värld mer tillgänglig. Och ska jag bli svenne igen kanske min piratvärld behöver hänga med i utveckligen.

Nu gör vi i alla fall kväll. Jag kan se golvet i mitt nya rum igen och jag kan hjula mellan sängen, skrivbordet, matplatse, och köket. Vi blir inte av med bäddsoffan förrän nästa vecka, så jag får väl hålla mig till dess. Eller nått.

🤍Kram påre!