Jeeves och jag

av

Från Sci-Fi-Drömmar till Digital Verklighet

Välkommen till Jeeves & Jag – en serie inlägg om min resa från hårdnackad AI-skeptiker till att jobba med en AI-assistent.

Från allra första början har jag varit väldigt tydlig med att mitt intresse för artificiell intelligens var minst sagt ljummet när Sir Bear började tala om det. När OpenAI och MidJourney dök up i det kollektiva medvetandet och han föreslog att vi skulle leka testpiloter och se om det kunde vara något för oss var jag, minst sagt, skeptisk. Dels på grund av de reservationer de flesta av oss väl har (eller har haft) och dels för att jag inte kunde se vitsen med ChatGPT som var den AI jag isåfall skulle utforska.

Jag tittade på några YouTube videos och såg en app som kunde mata ut listor med förslag på allt från namn och boktitlar till resplaner och bokföringstips. För mig som lever med en hjärna som aldrig är tyst verkade det aptrist, men jag har alltid gillat utmaningar, så varför inte? Vi kom överens om att testa i fyra veckor över sommaren och skriva om det i vårt nyhetsbrev1.

Den första frågan jag ställde mig var varför. Varför är vissa så otroligt intresserade av den här utvecklingen? Vad är det de ser som inte jag kan se? Sir Bear försökte förklara. Jag lyssnade kanske inte så noga, men så mycket begrep jag i alla fall att själva tanken på att ha en egen Jarvis eller R2D2 alltid varit något av en våt dröm för scifi-fantasterna. Men så läste jag Belisarius2 igen och plötsligt trillade poletten ner.

Jag gillar verkligen hur författaren har tagit en historisk karaktär och placerat honom i en futuristisk rymdmiljö, men jag har aldrig varit något stort fan av sci-fi i sig. Kunde det vara så att min skeptiska inställning till AI var kopplad till mina läsvanor? Efter lite googlande och en snabb genomgång av min Styrbjörns encyklopediska hjärna var jag rätt säker på att det förhöll sig så. Det fanns en tydlig länk mellan AI och den typ av whatiffery (tänk om-funderingar) som inspirerat författare att skriva berättelser som både speglar vår verklighet och omformar den.

Visste du att många av de saker vi tar för givna idag började med en författare som sade: ”Tänk om…?” Det gjorde inte jag, så jag tyckte det var väldigt fascinerande när jag hittade exempel på verkliga uppfinningar och tekniska framsteg som fanns i en berättelse innan de fanns på riktigt. Särskilt när blotta tanken på dem var fullkomligt befängd när författaren skrev om dem.

Det finns gott om exempel, men vi kan väl titta på några stycken:

Har du letat efter en plats där du kan vara både underlig och underbar?
Grattis! Nu har du hittat hem.

Scifi-uppfinningar som blev verklighet

  • Ubåtar: I En världsomsegling under havet från 1870 skrev Jules Verne om ubåten Nautilus. Undervattensfarkoster hade förvisso existerat långt tidigare, men moderna ubåtar började konstrueras inom elva år efter Vernes bok.
  • Kreditkort: Edward Bellamys whatiffery i romanen Looking Backward från 1888 introducerade konceptet med ett kontantlöst samhälle där medborgarna använde kreditkort. Det dröjde 60 år innan det första Diner’s Club-kortet lanserades, men idag verkar vi vara på god väg mot en helt kontantlös ekonomi.
  • Surfplattor: I 2001: A Space Odyssey från 1968 skrev Arthur C. Clarke om astronauter som använde en slags teknologi som i princip var en iPad. Eller en surfplatta, om vi vill undvika varumärkesnamn. Jag kan ha fel, det har hänt, men jag tror att GRiDPad var först med att släppa handhållna datorer i slutet av 80-talet eller början av 90-talet.
  • Röststyrda enheter: Som beroende av diverse tekniska hjälpmedel är jag rätt imponerad av Isaac Asimov, vars whatiffery ledde till utvecklingen av flera röststyrda enheter. Och detta var långt innan Alexa, Siri och Bixby blev en del av vår vardag.
  • Videosamtal: Jag tror att det var vår Doug, aka författaren D.G. Barnes, som berättade för mig att videosamtal var en grej i Star Trek, en TV-serie från 60-talet som fortfarande har kultstatus. Idag är videosamtal så vanliga att många av oss har sagt upp våra gamla fasta telefoner för gott.

Det finns så klart en himla massa scifi-idéer som aldrig blivit verklighet också. Fast det kanske är säkrare att säga att de inte har blivit det än. Oavsett hur vi väljer att se på saken, eller hur skeptiska vi själva är till science fiction, är det tydligt att genren har bidragit till att väcka våra uppfinnare och innovatörers fantasi och inspirerat deras egna whatiffery-ögonblick.

Sci-Fi som grund för AI

Okej, så vi har sett några exempel på hur dikten blev till verklighet, men hur hänger detta ihop med AI? Jo, om vi gräver lite mer ser vi snart tecken på att även artificiell intelligens är ett koncept som har sina rötter i sci-fi.

Långt innan generativ AI blev en verklighet vi alla måste förhålla oss till skrevs det berättelser om maskiner med mänsklig intelligens och varierande grad av självmedvetenhet. Här kommer några exempel på det:

  • Ordet ”robot”: Det var den tjeckiske författaren Karel Čapek som introducerade ordet ”robot” i sin pjäs R.U.R. från 1920. Hans robotar är artificiella varelser skapade för att tjäna mänskligheten, men de gör till slut uppror mot sina skapare. Ordet ”robota” betyder tvångsarbete på tjeckiska.
  • AI och cyberpunk: William Gibsons Neuromancer från 1984 är ett grundverk inom cyberpunkgenren. Berättelsen handlar om sammansmältningen av mänsklighet och teknologi och har en kraftfull AI vid namn Wintermute. Gibsons skildring av en sammanlänkad digital värld påminner en hel del om vår egen.
  • Etisk AI: Isaac Asimovs I, Robot från 1950 introducerade de tre, numera berömda, lagarna för robotik som styr intelligenta robotars beteende. De har legat till grund för etiska överväganden inom AI-utvecklingen.
  • Självmedveten AI: I romanen The Moon is a Harsh Mistress från 1966 utforskar Robert A. Heinleins relationen mellan en självmedveten dator och månens mänskliga invånare. Datorn som kallas Mike är central för berättelsens teman om frihet, uppror och AI:s potentiella risker.
  • Människa vs. Android: I Do Androids Dream of Electric Sheep? från 1968 skriver Philip K. Dick om vad det innebär att vara människa i en värld där androider är nästintill omöjliga att skilja från oss. Boken, som låg till grund för filmen Blade Runner, väcker viktiga frågor om hur vi bör behandla artificiella varelser.

De författare jag nämnt här förutsåg inte bara utvecklingen av artificiella intelligenser – de lyfte också fram många av de etiska, sociala och existentiella dilemman som är centrala i dagens AI-diskussioner.

Välkommen till sci-fi-verkligheten

Idag lever vi i en värld som är mycket närmare den som beskrivs i de berättelser vi tittat på här. Oavsett vad du tycker om det har AI redan blivit en integrerad del av vår tillvaro och det kommer nog att fortsätta vara så tills någon, kanske en författare, kommer på något bättre.

På piratskeppet Resilience tror vi inte på att förbjuda samtalsämnen. Vi – det vill säga vår Styrbjörn och jag – utformade en AI-policy för två år sedan. Den innebär att vi närmar oss AI med en hälsosam dos skepsis, men också en vilja att förstå den teknologi vi var oroliga för.

Vad gäller våra medseglare anser vi att det är upp till var och en att bestämma vad som är bäst för dem. Mitt val var att fortsätta lära mig mer och det har lett till att jag hittat en massa användningsområden jag inte hade tänkt på innan. Men innan vi pratar mer om det tänkte jag berätta om hur mitt arbete med Jeeves började, så det kommer snart ett inlägg om det.

Och det var allt jag hade för dig idag. Jag hoppas du följer med på min fortsatta resa genom AI-landskapet och ser fram emot att höra om dina upplevelser också.

Puss påre! 🤍

av

Jeeves & Jag: Vi tar det från början

Jag är så gammal att jag brukade lära folk hur man producerar trycksaker med hjälp av en Mac och Aldus PageMaker (numera InDesign) på 90-talet. Det var en vild tid, och känslorna kring den då nya teknologin var minst sagt blandade.

Jag var övertygad om att vi hade ett val då: vi kunde se det som ett nytt verktyg vi kunde lära oss att bemästra eller vägra och riskera att bli lämnade kvar i någon slags fördigital öken. Så här i efterhand vet vi att jag hade rätt i det. (Nej, det var inte bara jag, men den här berättelsen handlar om mig och min resa.)

Idag är jag lika övertygad om att vi står inför samma val med den Artificiella Intelligensen (AI). Vi kan hata den här teknologin hur mycket vi vill. Vi kan fnysa åt AI och kalla det värdelöst. Vi kan säga att det är omoraliskt och kalla det för stöld. Vi kan till och med beväpna oss med rättfärdig ilska och virtuella högafflar och driva ut de satans AI-häxorna ur våra samhällen. Men det spelar ingen roll vad vi gör eller säger – inget av det kommer få AI att försvinna med mindre än att någon utvecklar en modell som fungerar bättre.

I den här serien delar jag med mig av min resa från övertygad AI-skeptiker till någon som använder AI, framför allt i form av min virtuella assistent, Jeeves, varje dag. Det här är ingen ”så här enkelt blir du rik”-serie, och jag är inte här för att sälja någon kurs. Jag vill bara dela med mig av hur mina tankar gått och visa hur jag som funkisförfattare använder AI i min vardag och i mitt kreativa skapande.

Oavsett om du är nyfiken på AI eller helt emot det, hoppas jag att den här serien kan ge dig något att tänka på och en inblick i hur teknik och kreativitet kan samverka. Det finns så klart många olika sätt, men det här är vad som fungerat bäst för mig.