Lördag. Idag hade jag tänkt skriva en ”kontaktannons” för att beskriva vår lilla enhet och vad vi letar efter i ett svenskt boende. Nu bidde det inte så, för igår var en riktig skitdag som slutade med att treåringen i mig gav upp och grät sig till sömns under täcket efter middagen.

Vad som gick fel? Jag kan inte berätta om det än, men det handlar om pengar och ett företag som tagit betalt för en tjänst jag inte har. Varenda månad. I flera års tid! Jag känner mig lurad, så klart, men mest av allt känner jag mig dum.

Hur korkad får man lov att vara, liksom? Hur kan man betala för något om man inte vet vad det är för något? Jadu… Det kan man ju fråga sig. Och det gör jag också. Men mest av allt irriterar jag mig över att pengarna inte ens gick till någonting fint eller bra. Vad tror vi om oddsen att jag får mina stulna korvören tillbaka?

Nu ska jag i alla fall ägna mig åt en annan slags skrivande. Vi har några spökhistorier som skulle ha släppts innan Halloween, men shit happened som vi säger här i Englandet. Spöken är ju dock alltid spännande, så vi släpper boken när den är klar och hoppas på det bästa. Det kommer en svensk översättning också. Snart. Tror jag.

Kram påre! 🤍

Torsdag. Idag vet vi att det inte blev huset vi hade tittat på. Det känns trist av rent personliga skäl, men inte så mycket på grund av själva huset som den trivselfaktor det hade kommit med.

Nu var det här den första bostaden vi tittade på, ansökte om, eller försökte köpa. Här i England skickade vi in ansökningar till trehundratrettiotre (333!) privata hyresrätter innan vi fick napp. Förhoppningsvis blir det inte lika svårt och själsdödande den här gången.

Jag ska försöka formulera en slags kontakttannons i helgen. En liten sammanfattning om vilka vi är, vad vi letar efter, och vad vi hoppas att vårt nästa boende kan erbjuda.

Nu ska jag ta på mig piratkaptenshatten och skriva en skeppslogg för våra engelska läsare. Den kommer att landa på vår Substack innan kvällen, så vill du se mer av mig idag är du hjärtligt välkommen att följa med till kommandobryggan.

Onsdag. Idag var jag listig minsann. Och med det menar jag att jag skrev en himla massa listor. Eller korvtabeller*. Det är fortfarande mitt favoritnamn på spreadsheets (kalkylblad?) oavsett om de handlar om korvar eller inte.

Vi har nu en lista för varje rum med vad som ska packas, säljas, doneras och slängas. Och på fredag har vi ett videosamtal bokat med Schepens för att få en preliminär offert på flytten. Vi vet ju varken när, var, eller hur än, men det känns bra att veta på ett ungefär.

Nummer Tre (även kallad mellansonen) öppnade ett flyttkonto på Revolut i söndags och satte även upp en ficka man kan dela med vänner och familj. Vi bestämde oss för att donationer till fickan ska föras över till sparkontot en gång i veckan. Inte blir det väl några större summor direkt, men vartenda litet korvöre räknas om man ska budgetflytta så det verkar vara en god tanke.

Den här veckan fanns det hela 36 pund i fickan. Det känns som en bra start.

• Om du undrar kommer ordet korvtabeller från Barbro Lindgrens underbara Loranga, Masarin och Dartanjang. Det är väl Dartanjang som håller reda på hur många korvar de köper till tigrarna om jag inte minns fel. Jag gör ofta det.

Tisdag. Igår skrev jag om hur jag tappade sugen för sociala medier. Det började med Brexit-hysteri och ryska spambottar och slutade med dödsstöten Elon. När han tog över twitter och släppte in alla nassar och annat fanstyg fick det vara nog.

För mig var hela vitsen med sociala medier att ha ett samtalsforum. En plats att gå till för att prata om det man hade på hjärtat. Det kunde vara något väldigt specifikt, och då fanns det en grupp eller sida för det.

Ibland blev det rena klubben för inbördes beundran. Ibland debatterades det så hjärnan fick slita för att hänga med i svängarna. Men det var aldrig ens i närheten av det hat som kom med bottarna, högerpropagandan och ljugarkörerna.

Jag minns en dag hur vi diskuterade skolfrågor i kommentarsfältet på en sida och plötsligt kom ett hatfyllt inlägg från ett anonymt konto. Ett som hade en nummerkombination som användarnamn. Det var inte så vanligt då, men det dröjde inte särskilt länge innan trollen tog över. Och samtalsklimatet gick mot den istid vi lever i nu.

Så, varför är jag tillbaka på facebook nu då? Jo, men det har ju att göra med den här långa flytten.

Måndag. Idag skrev jag ett inlägg i min lilla facebookgrupp Äppelpaj och Andra Bullar. Den har snart 15 år på nacken vilket sammanfaller nästan exakt med min utvisning till Spoonieverse. Den där parallella världen vi samhällsonyttiga tvingas leva i vare sig vi vill eller inte.

Av alla saker jag testade för att må bättre var detox den enda som verkligen gav resultat. I gruppen, som till en början hette just Detox, Dieter och Drömmar delade vi med oss av våra recept och berättade om våra vilda drömmar. Vi var bara en handfull människor, men gruppen blev min lunga.

En stor skillnad mellan då och nu är väl just att jag tappat lusten för sociala medier. Och för att vara social i största allmänhet, om man ska vara petnoga. Förr var det verkligen något som gav mig glädje. Ett happy place. En liten bubbla, eller ett fack, att hoppa in i och bara vara en liten stund.

Men det var innan Brexit, och Covid och Elon. Den trion sög effektivt syret ur min eldsjäl och jag stängde några konton och lät några andra gå i träda. Sådär på ifall att om…