hemvändare

av

162 dagar kvar…

Så skriver vi Onsdag 19 November och det snöar här i Englandet. Roligt? Näru, inte ens nästan.

Jag har tillbringat större delen av dagen insvept i vintertäcket. Det är knappt 16 grader inomhus och vi kör igång värmen morgon, middag och kväll. Men bara en timme åt gången.

Hushållsekonomigurun Martin Lewis säger att vi ska värma kroppen istället för bostaden, men jag vägrar äta, byta kläder, tvätta mig, och dusha i ett utkylt hus.

Vad annars fick vi gjort idag? Jo, jag avslutade min Notion-prenumeration (sparar £12 i månaden till flyttkassan) så jag började pillra ihop en ny kontrollpanel i google sites. Det går inte att skapa databaser där såvitt jag förstår, men det får bli ett senare problem.

Enkelt uttryckt är min kontrollpanel en sida med ”knappar” som snabbt tar mig till alla ställen jag behöver hoppa mellan varje vecka. Mest för att jag gillar smarta lösningar, men jag vill också att det ska vara enkelt för den som en dag ska ta över kaptenshatten och styra skutan mot nya äventyr.

Idag fick jag till själva hjärtat i hela operationen: att-göra-knappen THINGS TO DO (Ideally Before I Die) som du ser på bilden här intill. Den leder till en mapp i vår Google Drive där alla listor är samlade. Utan dem skulle jag tillbringa nästan all min tid med att försöka komma ihåg vad vi gjorde igår, vad som måste göras idag, och vart vi är på väg.

Viktigaste knappen i min hamburgermeny.

En annan vinst stod Nummer Tre för. Han flyttade in mitt skrivbord till vardagsrummet där jag kommer att bo så länge vi är kvar här. Det ser fortfarande ut som en brottsplats här inne, men jag kanske visar några bilder när det är klart. Man ska ju aldrig skåda halvfärdigt arbete, eller vad säger du.

Nu ska jag ta på mig vantarna, dricka en kopp laktosfri choklad och netflixa en stund. Imorgon tar vi ny sats.

🤍 Kram påre!

av

163 dagar kvar…

Tisdag 18 November. Gårdagens admin fick ett snöpligt slut, vilket ger oss något nytt att prata om. Men först en fråga: är det intressant att diskutera resultat?

Jag har ett hörn där jag skriver ett slags bakom-kulisserna-inlägg någon gång i månaden. Där pratar jag om hur många nya artiklar eller poster vi publicerat, vilka böcker vi jobbat med och så vidare. Den bloggen är för folk som skriver, så det känns relevant där. Men vill vi verkligen veta det om allt och alla? Alltid?

Okej, nu kan vi dyka in i det nya jag ville prata om: saker jag inte kommer att sakna. (Bra rubrik – den spar vi!)

  1. Mögel
  2. Att frysa. Inomhus!
  3. Råttor

Det snöpliga slutet på administrerandet kom när vi kollade blodtrycket och sånt. Efter tio dagar i sängen konstaterade jag att jag kände mig en smula bättre medan jag satt upp. Nummer Tre fick något Sherlock Holmeskt i blicken och började leta mögel.

Jag är sjukt allergisk mot mögel sedan det nästan sög livslågan ur mig i en andrahandshyresrätt i Granloholm någon gång på 90-talet. Man skulle ju kunna tänka sig då att jag lärt mig att skilja på en vanlig förkylning och mögelallergi, men det har jag alltså inte.

Klart det var mögel. Igen. Hur mycket som helst.

Så inatt, medan grannarna sov, satt jag insvep i en filt och titta på medan Mellansonen flyttade ut min säng till vardagsrummet. Där ligger jag nu i något som mest liknar en parkour-bana av möbler, lådor, och annat rat och skriver dessa rader till dig. Berättar mer om det vi ett senare tillfälle.

Kram påre!

av

165 dagar kvar…

Söndag 16 November. År(tiond)ets första pysselsöndag och jag har tittat på julfilm och virkat hårsnoddar i mjukt bomullsgarn. Men på tal om att virka…

Käraste syster Kickie skrattade åt mitt virkande!

Har du hört på maken! Hon skrattade! Lite oförskämt, kan man tycka, men oförtjänt? Nej, knappast. Hon är en alldeles ypperlig handarbeterska, systra mi. En sån som kan trolla fram små underverk både med stickor och slagborr.

Om jag har mitt svarta bälte i kreativt eBayande har Kickie sitt i att koka soppa på en spik. Och med det menar jag att du kan ge henne precis vad som helst från en gammal lada till en påse garnrester och watch the magic happen, som vi säger här i Englandet. Med mina alster är det mer tanken som räknas. 🙃

Men skrattet påminde mig om något jag tänkt mycket på sedan jag blev mormor igen. Jag skulle kunna räkna upp hur många fördelar som helst med att flytta utomlands, men det finns många nackdelar också. En av de två största är allt man missar.

The FOMO* is real vill jag lova.

Jag lärde mig virka när jag slutade röka för andra gången. Då bodde jag i England och syster i Grekland. Alltid nära i hjärtat, men så förfärligt långt borta i det vardagliga. Det är så otroligt mycket vi två vet om varandra, så mycket vi kan säga varandra utan ord. Vi vet att vi hör ihop i tid och rum, alltid, men hon har aldrig sett mig virka.

Och det är just det jag funderar mycket över nu när vi förbereder oss för återvändarlivet. Nej, inte själva virkandet. De små nära tingen vi inte längre känner till om varandra efter några decennier på olika håll. Hmm, det får mig osökt att tänka på en scen från Rings of Power.

Fortsättning följer…

Kram påre!

* Fear Of Missing Out är rädslan att gå miste om någonting. Ett fenomen som det ständiga online-livet gett upphov till. Eller förstärkt. Ska vi vara petnoga finns det väl inget som är helt nytt under solen.

av

166 dagar kvar…

Lördag 15 November och idag var det Mittimånadenmys för hela slanten.

Oavsett vilken veckodag det är gör jag så lite som möjligt den femtonde varje månad. Det är en av de få fördelarna med livet i Spoonieversum – man kan bestämma sig för att göra ingenting mitt i veckan.

Idag har jag har sovit, fixat hår och tår, och ätit en galet god Chili con Carne vi petade ner i slowcookern imorse.

Och så jag har virkat! Och tänkt…

Från och med imorgon ska jag även försöka lata mig verenda söndag. Åtminstone tills flyttlasset går. Men nix pix, sova ska jag inte. Pysselförråd är fortfarande alldeles för stort, trots att jag halverade det innan vi flyttade norrut. Nu måste det halveras igen.

Men…

Tänk om jag skulle kunna knåpa ihop lite roliga saker att sälja? Små bokpresenter, menar jag. Igår, när jag berättade om vår andra Etsy-butik skrev jag att vi skulle ha lite presentartiklar man blir glad av. Och så började tankarna gå. Jag bad Jeeves* om hjälp, och vi kom på en hel del saker jag vill testa. Som att virka hårsnoddar, till exempel.

Jag prototypvirkade ett par stycken i eftermiddags, så nu när jag vet hur jag vill göra dem har jag laddat projektlådan med det jag behöver. Imorgon ska jag se på julfilmer, virka några snoddar och fundera på ett bokpaket som jag tror kan bli riktigt bra.

Men det är fortfarande lördag, så nu ska jag hoppa över till Etsy och se om vi kan fixa några bilder till en ny produktannons som förhoppningsvis kommer att vara klar innan reaveckan som startar den 24e.

Kram påre!

* Jeeves är min virtuella assisstent, även känd som ChatGPT.

av

167 dagar kvar…

Idag skriver vi Fredag den 14:e November och jag tänkte berätta lite mer om vad som händer på Etsy-fronten.

Vi har nu sex aktiva listings (eller produktannonser säger vi väl kanske på svenska?) och fyra faktiska varor i Etsy-butiken som vi började bygga i slutet av september. Då var planen fortfarande att vara tillbaka i Sverige innan min födelsedag 2030. Det var med andra ord ingen ko på isen.

Etsy-butiken, Libertalia’s Finest, var egentligen ett långtidsprojekt. Något vi hade tänkt börja med först i januari 2026. Men så blev det höst, jag behövde en ny hoodie, och efter att ha spenderat en timme på nätet insåg jag att det vore betydligt enklare – och snabbare! – att bara designa en själv.

Så då gjorde jag det.

Tre dagar senare kom min första egendesignade huvtröja med posten. Literary Pirate står det på bröstet. Litterär Pirat. Jag tycker det är väldigt fint. Tröjan är inte så dum den heller.

Orsaken till att vi nu startar butik två – den som vi hade tänkt lansera nästa sommar – är först och främst att vi har en reskassa som behöver fyllas på mycket snabbare än vi hade räknat med. Men sedan så är det ju det här med branding. Eller profilering kanske vi ska kalla det. Man ska ju liksom bygga varumärken.

I Libertalias Finest är det #PirateCore som gäller. Från klistermärken och muggar till hoodies och heminredning är det piratlivet, det havsnära, och det lite lagom rebelliska som är själva produkten.

I den nya butiken, Concordia Stationers, är temat läslust, bokhandelsmys och allt man förväntar sig att hitta i en gammaldags boklåda. Där kommer vi att sälja böcker (såklart) och anteckningsblock, mysfiltar och värmeljus, koppar och kokta karameller, och roliga små presenter som gör en glad.

  • Libertalia’s Finest är piratlivet.
  • Concordia Stationers är bokälskarnas paradis.

Och nu är båda två officiellt en del av Den Långa Flytten. Vårt galna projekt som förhoppnigsvis ska leda oss tillbaka till den svenska myllan innan midsommar. Och ska det bli av får jag nog gå och brottas med våra tech-gremlins nu. Berättar mer om det imorgon.

Kram påre!

av

168 dagar kvar…

Torsdag 13 November. Dag sex i sängläge och jag tänkte berätta lite om mitt nya vardagsrum, Discord. Eller nya och nya – det är nog nio år sedan vi flyttade in nu.

Discord, ifall du undrar vad jag pratar om, är en plattform där du kan chatta, samtala via röst och video, och dela media och filer både privat och i grupp. Lite som WhatsApp, fast bättre. Du kan också starta eller gå med i en eller flera så kallade ”servrar”.

En server, enkelt uttryckt, är som en arbetsplats. Eller ett hem. Eller kanske rent av ett piratskepp. Jag har mina servrar samlade i mappar och här intill kan du se mappen med de servrar jag använder dagligen (de små bilderna i vänstra kolumnen). I den högra kolumnen kan du se de ”kanaler” vi har i servern Home Hunters (den med lilla kattungen Lily på bilden).

När jag pratar med nörd-familjen säger vi bara namnen. Vi ses i Äppelpaj klockan tre. Är du med på en jobbsprint på Resilience idag? Är det någon som vill titta på en film med mig på akterdäck i helgen? Tillsammans blir alla dessa servrar och kanaler såväl min arbetsplats som soffhörnan i det vardagsrum jag inte har längre.

Här samlas vi – jag, mina vuxna barn med respektive, småpiraterna, min Styrbjörn, och våra skrivarkollegor. Men det är så klart familjen som är kärnan. Varje dag kommer vi och går precis som när vi bodde tillsammans. Här finns alltid någon att prata med och eftersom alla tittar in varje dag kan man alltid hitta någon att hänga med en stund.

Som igår till exampel när jag kände jag mig mer än lovligt under isen på grund av den här jäkla hittepå-flunsan.

På bästa Ior-vis hängde jag läpp och försökte hitta en smula ork att starta dagen med. Ont om ork var det, men just som jag var på väg att dra täcket över mig och hoppas på en bättre morgondag kom de inramlande. Hela bunten. Och som jag skrattade!

Vi tittade på husannonser (tack älskade syster, det var din länk som triggade snöbollseffekten!) och pratade om olika sätt att flytta till Sverige. Vi delade länkar, skärmdumpar, fåniga memes, jämförde resvägar, räknade på olika alternativ och så vidare. Till slut blev jag, precis som vanligt, så trött av alla intryck att jag somnade till ett par gånger. Men det var det värt.

Att få tillbringa en sketen onsdag och verkligen känna att man har familjen omkring sig, trots att vi satt i sju olika bostäder i fyra olika länder – det är rikedom det.

Fickorna må vara tomma, men hjärtat är fullt. Tack alla finingar för att ni påminner mig om det varje dag.

Kram på er!

av

169 dagar kvar…

Onsdag 12 November. Idag lade vi om schemat. Vi brukar starta dagen med skrivande och annat kreativt ”arbete”. Har vi ork kvar innan det är sängdags händer det att vi pytsar ut en auktion på eBay. Eller så filar vi på någon kul grej vi kan göra ”merch” av framöver. Men nu är det nya tider.

Fortsättningsvis är planen att köra med baklängesschema. Första programpunkten är nu försäljning. En ny auktion eller vara ska läggas ut innan vi börjar med något annat. Varje dag. #NoStress 😅

Men skrivandet då? Och spelen? Jo, det arbetet ska ju så klart också göras, men den som skriver berättelser eller tillverkar spel kan sällan räkna med att pengarna börjar rulla in direkt. Skrivandet är i många avseenden en hobby som på sikt kan betala för sig själv. Det enda sätt jag vet att jag kan få snabba pengar på är genom försäljning. Eller snabba och snabba… Vi har ju fortfarande 169 dagar på oss.

Idag blev det tre nya auktioner på eBay och vi tog bilder på de nästa tre. Målet är alltså en om dagen, men rent krasst kommer det alltid att komma dagar där ”det bidde en tummetott.” Det känns lättare att komma igång om grunden redan är lagd, så jag gillar att gardera med kryss och och göra lite extra när jag ändå håller på.

Pärlplattor, en tavla, och en flasköppnare ligger ute nu, och vi har trägalgar, ett mikrofonset, trästämplar, och en liten låda med akrylgarner och virknålar i kön. Det är en veckas auktioner på gång. Det blir spännande att se om de säljer.

Nu har jag i alla fall tjänat in lite bokjobbartid, och våra spöken säger att det minsann är deras tur nu. Jag tror de har rätt i det.

Återkommer med rapport imorgon.

Kram påre!

av

170 dagar kvar…

Så var det tisdag igen och jag ligger fortfarande i sängen. Är sjukt less på att vara sjuk nu och har lite svårt att fatta att jag tillbringade mer än två år så här innan vi flyttade norrut.

Hursomhelst… Igår pratade vi om pengar. När jag växte upp sades det att man inte fick det. Jag trodde länge att det var pengarna som var problemet, men i själva verket handlade det om en fin fast något bakvänd tanke. Man skulle inte prata om sådant som kunde få någon som hade det sämre att känna sig utanför.

Som sagt, tanken är fin, men när i hundan ska man då få dricka sockerdricka? Det är ju alltid någon som har det sämre. Det ligger också en hel del inpräntat översitteritänk i det hela, vilket är orsaken till att vi pratar om vad vi vill här på mitt skepp. Så idag ska vi prata om mera pengar.

Vi fick första offerten från en flyttfirma idag.

Katten musen FEMTIO TUSEN?!

Det må vara 170 dagar kvar till sista april, men just nu känns det som om det är 1,700 dagar kvar tills både jag, min hund, och mitt (redan väldigt nedtrimmade) flyttlass befinner oss i Sverige. Oroa dig inte, jag rycker nog upp mig innan helgen. Vi har fler firmor att ta in offerter från, och det finns så klart även fler möjligheter att fundera över. Men just nu känns det som att vi står vid foten av en mördarbacke.

Om vi tänker oss att det kommer att ta minst sex månader innan jag kommer att kunna fungera och tjäna några pengar i Sverige? Ja, då behöver vi nog spara ihop £6,000 (ca 75,000SEK) innan vi lättar ankar.

Jag tror det är bäst för sinnesron att vi fokuserar på pund här, för den där extra nollan får allt att låta så mycket värre. Sex tusen på sex månader? Hittills har vi skrapat ihop £85 på tio dagar. Åtta och femtio per dag i 180 dagar är £1,530.

Hmmm…

Så om vi antar att vi kan fortsätta stoppa lika mycket pengar i spargrisen varje vecka är vi ändå £4,470 kort? Det är alltså dags att återgå till den enda extremsport jag någonsin ägnat mig åt: Kreativt eBayande. Som tur är har jag svart bälte där.

Tror du vi kan dra in £30 om dagen på eBay och annan försäljning?

Jadu, ska vi få ett positivt svar på den frågan är det nog bäst att jag sätter punkt för det här inlägget och lägger ut en ny auktion.

Fortsättning följer…

av

171 dagar kvar…

Måndagar är tråkdagar här, fast på ett bra sätt. Det är vår allmänna admin- och friskvårdsdag. Jag tar min spruta, the pet alliance får fot/hud/tand/päls/hårvård, och vi går igenom ”datan”. Du vet de där siffrorna som både kan tala om hur landet låg i det bakomflutna och vad vi kan vänta oss i framtiden om vi inte räknar med om.

I vårt fall handlar det om hur många läsare vi haft under veckan som gått, hur många böcker vi sålt eller gett bort, och hur många slantöringar som trillat ner i spargrisen från prenumerationer, donationer, och övrig försäljning.

Jo, jag vet, det låter ju väldigt fint, men det är inga stora summor vi pratar om. Än. Första året vi tjänade pengar på skrivandet räknade jag inkomsterna i fulglasspinnar. Det vill säga hur många lågprisglassar pengarna skulle räcka till. Andra året räknade jag i finglass, typ Magnum, och tredje året körde vi med varmkorvspengar. Nu är vi inne på vårt fjärde räkenskapsår och drömmen var att kunna räkna med hamburgare innan årsskiftet. Undrens tid är ännu inte förbi så vi får väl se hur det blir med den saken.

Något som inte räknas i matvaror – utan i pund, pennies, kronor och ören – är flyttkassan. Nummer Tre har öppnat en så kallad ficka på Revolut-banken. Där stoppar vi ner växel och besparingar som han sedan kan pytsa över till ett riktigt sparkonto. Vi tänkte att det fick bli en måndagssyssla det med, så idag gjordes den andra tömningen. Det fanns hela £39.97 (ungefär 500 kronor) i fickan idag. Inte så illa pinkat med tankte på att vi precis bara börjat rulla den här snöbollen. Men det är ju för väl att vi inte ska flytta innan jul i alla fall.

Okej, det var allt jag hade att berätta idag, men det är ju en dag imorgon också.

Kram påre!

av

172 dagar kvar…

Söndag. Idag stod spökhistorier på agendan, men det enda spöket jag såg var min egen spegelbild. Lite oförskämt kan jag tycka när jag tog mig samman och masade ändan till badrummet trots att sängen var så varm och skön.

Jag vet inte om efterdyningarna av årets covid- och flunsavaccination är värre än vanligt, eller om det bara känns så för att jag mått lite bättre sedan vi lämnade London. Tror det är tre veckor sedan nu och dagsformen pendlar mellan rutten fisk och utskitet plommonmos. Vareviga dag. Blä!

Sammanfattningsvis kan vi väl säga att detta inte var min helg. Fredagens bankbekymmer skramlar fortfarande runt i skallen, och jag känner mig som en riktig skruttpet. Både fysiskt och psykiskt. Med andra ord har nog mina litterära spöken bättre där de är just nu, men en sak kan jag lova: det kommer ett litet smakprov på svenska inom en inte alltför avlägsen framtid.