Ibland snubblar man över något som är så bra att det måste skickas vidare i sitt ursprungliga format, utan några som helst omsvep. Följande inlägg är hämtat från Expressen.se och skriven av Kristina Lindquist, frilansande kulturskribent och en av tidningen Ottars redaktörer. Jag undrar hur länge det kommer att dröja innan folk i allmänhet inser att det aldrig någonsin kan få vara den starkes rätt att avgöra om den svage ska få ta illa vid sig av övergreppen.

I slutet av november möttes personalen på Folkets hus i Ljungaverk av texten: ”Negerjävel jag är inte rasist för fan!!” Var klottrarna medvetna om att de just hade fångat en viktig del av den svenska samhällsdebatten? Vi hatar nämligen rasism, men är beredda att dö för rätten att använda rasistiska skällsord – utan att bli kallade rasister. Den som ser tillbaka på 2011 ska mötas av just denna besatthet av att pissa på folk och samtidigt kräva att få ha hedern i behåll.

I februari var det dags för melodifestival i Luleå, med Swingfly som en av de tävlande. Medierna kunde snart berätta att Ulf Mohlin Fagerström, hög sportchef i Skåne, tyckte att det var ”dags att emigrera. En svullen neger som inte pratar svenska. Ett ”skämt”, blev förklaringen: ”Att jag skulle vara rasist är helt sjukt.”

I mars satt Alexander Bard i SVT och deklarerade att det minsann inte är rasistiskt att kalla andra för ”neger”. Han kallar ju sig själv för bög, eller hur?

I april var det dags för fest med ”djungeltema” på Hallands nation i Lund. Och vad passar bättre bland lejon och zebror än tre svartsminkade ”slavar” som säljs på auktion? När Jallow Momodou polisanmälde händelsen tapetserades hans arbetsplats med bilder med texten ”Vår negerslav är bortsprungen”. Auktionen var ett ”skämt”, menade Hallands nation. Rektor Per Eriksson tog avstånd men trodde inte att någon hade haft ”rasistiska avsikter”.

I maj fick nyanlända elever på Väggaskolan i Karlshamn i läxa att böja ordet ”neger”.

I september skrev Patrik Lundberg i Helsingborgs Dagblad om den rasism han som svensk med asiatiskt ursprung utsätts för dagligen. Debatten kom dock att fokusera på hur töntigt det var att godisjätten Fazer valde att ta bort den stereotypa ”kinesen” från sina chokladpuffar; man ska kämpa mot ”riktig” rasism, var argumentet. Och på tal om riktig rasism så sade kommunpolitikern Annika Rydh (SD) i november att ”det finns ju den röda rasen, den gula rasen och jag är ju av ett vitt ursprung. En neger är en neger, inget nedsättande”. Partisekreteraren Martin Kinnunen fyllde i: ”traditionellt i Sverige så är neger en färg.”

Bards tråd från i våras plockades upp nära nyåret, då han utbrast ”Neger neger neger!” i en nätdebatt med skådespelaren Richard Sseruwagi. Bard förklarade: ”så länge Afrikas största land heter Nigeria (vilket betyder ‘negrernas land’ på latin) så är det fullt rimligt att kalla människor med afrikansk härkomst för negrer.”

Så håller det på, med det ena kvasietymologiska resonemanget efter det andra. Men det går inte att komma ifrån att n-ordet är intimt kopplat till den slavhandel som även Sverige deltog i, där ordet ingick i en propaganda om afrikaner som ”undermänniskor” i syfte att legitimera sekler av övergrepp. Varifrån kommer då dagens rasande behov av att göra andra människor illa genom rasistiska stereotyper? Ett möjligt svar finns i Maja Hagermans bok ”Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder” (Prisma, 2006). Här påvisas hur myten om de ”oblandade” svenskarna har levt vidare in i våra dagar, och på vägen gjorde Sverige till en stormakt inom rasbiologin. Som en konsekvens skulle man kunna säga att svenskhetens gränser fortsätter att gå vid kroppens hud och hår, där den som inte anses passera pekas ut och görs till något främmande.

Lägg till den doktrin om antirasism som varit statens officiella hållning i mer än 40 år och vi har en del av förklaringen till varför det är så populärt att uppträda rasistiskt samtidigt som man ivrigt förnekar att det är det man gör. Det är logiskt att den nedlagda Facebookgruppen ”Det heter negerboll” (med tiotusentals medlemmar) har följts av sidan ”Vi som inte tycker att negerbollar är rasistiskt!!!”, som gillas av drygt 20 000 personer. Det ingår inte i självbilden att vara rasist, så då är det ingen som är det. Oavsett handlingar.

Men vad sägs om att göra 2012 till året då vi börjar kalla saker för deras rätta namn? Att folk skulle sluta ha slavauktioner på sina fester är kanske att hoppas på för mycket.

Kristina Lindquist, 06 jan 2012

http://www.expressen.se/debatt/1.2671845/kalla-rasismen-vid-dess-ratta-namn