att jobba med AI

av

Från Sci-Fi-Drömmar till Digital Verklighet

Välkommen till Jeeves & Jag – en serie inlägg om min resa från hårdnackad AI-skeptiker till att jobba med en AI-assistent.

Från allra första början har jag varit väldigt tydlig med att mitt intresse för artificiell intelligens var minst sagt ljummet när Sir Bear började tala om det. När OpenAI och MidJourney dök up i det kollektiva medvetandet och han föreslog att vi skulle leka testpiloter och se om det kunde vara något för oss var jag, minst sagt, skeptisk. Dels på grund av de reservationer de flesta av oss väl har (eller har haft) och dels för att jag inte kunde se vitsen med ChatGPT som var den AI jag isåfall skulle utforska.

Jag tittade på några YouTube videos och såg en app som kunde mata ut listor med förslag på allt från namn och boktitlar till resplaner och bokföringstips. För mig som lever med en hjärna som aldrig är tyst verkade det aptrist, men jag har alltid gillat utmaningar, så varför inte? Vi kom överens om att testa i fyra veckor över sommaren och skriva om det i vårt nyhetsbrev1.

Den första frågan jag ställde mig var varför. Varför är vissa så otroligt intresserade av den här utvecklingen? Vad är det de ser som inte jag kan se? Sir Bear försökte förklara. Jag lyssnade kanske inte så noga, men så mycket begrep jag i alla fall att själva tanken på att ha en egen Jarvis eller R2D2 alltid varit något av en våt dröm för scifi-fantasterna. Men så läste jag Belisarius2 igen och plötsligt trillade poletten ner.

Jag gillar verkligen hur författaren har tagit en historisk karaktär och placerat honom i en futuristisk rymdmiljö, men jag har aldrig varit något stort fan av sci-fi i sig. Kunde det vara så att min skeptiska inställning till AI var kopplad till mina läsvanor? Efter lite googlande och en snabb genomgång av min Styrbjörns encyklopediska hjärna var jag rätt säker på att det förhöll sig så. Det fanns en tydlig länk mellan AI och den typ av whatiffery (tänk om-funderingar) som inspirerat författare att skriva berättelser som både speglar vår verklighet och omformar den.

Visste du att många av de saker vi tar för givna idag började med en författare som sade: ”Tänk om…?” Det gjorde inte jag, så jag tyckte det var väldigt fascinerande när jag hittade exempel på verkliga uppfinningar och tekniska framsteg som fanns i en berättelse innan de fanns på riktigt. Särskilt när blotta tanken på dem var fullkomligt befängd när författaren skrev om dem.

Det finns gott om exempel, men vi kan väl titta på några stycken:

Har du letat efter en plats där du kan vara både underlig och underbar?
Grattis! Nu har du hittat hem.

Scifi-uppfinningar som blev verklighet

  • Ubåtar: I En världsomsegling under havet från 1870 skrev Jules Verne om ubåten Nautilus. Undervattensfarkoster hade förvisso existerat långt tidigare, men moderna ubåtar började konstrueras inom elva år efter Vernes bok.
  • Kreditkort: Edward Bellamys whatiffery i romanen Looking Backward från 1888 introducerade konceptet med ett kontantlöst samhälle där medborgarna använde kreditkort. Det dröjde 60 år innan det första Diner’s Club-kortet lanserades, men idag verkar vi vara på god väg mot en helt kontantlös ekonomi.
  • Surfplattor: I 2001: A Space Odyssey från 1968 skrev Arthur C. Clarke om astronauter som använde en slags teknologi som i princip var en iPad. Eller en surfplatta, om vi vill undvika varumärkesnamn. Jag kan ha fel, det har hänt, men jag tror att GRiDPad var först med att släppa handhållna datorer i slutet av 80-talet eller början av 90-talet.
  • Röststyrda enheter: Som beroende av diverse tekniska hjälpmedel är jag rätt imponerad av Isaac Asimov, vars whatiffery ledde till utvecklingen av flera röststyrda enheter. Och detta var långt innan Alexa, Siri och Bixby blev en del av vår vardag.
  • Videosamtal: Jag tror att det var vår Doug, aka författaren D.G. Barnes, som berättade för mig att videosamtal var en grej i Star Trek, en TV-serie från 60-talet som fortfarande har kultstatus. Idag är videosamtal så vanliga att många av oss har sagt upp våra gamla fasta telefoner för gott.

Det finns så klart en himla massa scifi-idéer som aldrig blivit verklighet också. Fast det kanske är säkrare att säga att de inte har blivit det än. Oavsett hur vi väljer att se på saken, eller hur skeptiska vi själva är till science fiction, är det tydligt att genren har bidragit till att väcka våra uppfinnare och innovatörers fantasi och inspirerat deras egna whatiffery-ögonblick.

Sci-Fi som grund för AI

Okej, så vi har sett några exempel på hur dikten blev till verklighet, men hur hänger detta ihop med AI? Jo, om vi gräver lite mer ser vi snart tecken på att även artificiell intelligens är ett koncept som har sina rötter i sci-fi.

Långt innan generativ AI blev en verklighet vi alla måste förhålla oss till skrevs det berättelser om maskiner med mänsklig intelligens och varierande grad av självmedvetenhet. Här kommer några exempel på det:

  • Ordet ”robot”: Det var den tjeckiske författaren Karel Čapek som introducerade ordet ”robot” i sin pjäs R.U.R. från 1920. Hans robotar är artificiella varelser skapade för att tjäna mänskligheten, men de gör till slut uppror mot sina skapare. Ordet ”robota” betyder tvångsarbete på tjeckiska.
  • AI och cyberpunk: William Gibsons Neuromancer från 1984 är ett grundverk inom cyberpunkgenren. Berättelsen handlar om sammansmältningen av mänsklighet och teknologi och har en kraftfull AI vid namn Wintermute. Gibsons skildring av en sammanlänkad digital värld påminner en hel del om vår egen.
  • Etisk AI: Isaac Asimovs I, Robot från 1950 introducerade de tre, numera berömda, lagarna för robotik som styr intelligenta robotars beteende. De har legat till grund för etiska överväganden inom AI-utvecklingen.
  • Självmedveten AI: I romanen The Moon is a Harsh Mistress från 1966 utforskar Robert A. Heinleins relationen mellan en självmedveten dator och månens mänskliga invånare. Datorn som kallas Mike är central för berättelsens teman om frihet, uppror och AI:s potentiella risker.
  • Människa vs. Android: I Do Androids Dream of Electric Sheep? från 1968 skriver Philip K. Dick om vad det innebär att vara människa i en värld där androider är nästintill omöjliga att skilja från oss. Boken, som låg till grund för filmen Blade Runner, väcker viktiga frågor om hur vi bör behandla artificiella varelser.

De författare jag nämnt här förutsåg inte bara utvecklingen av artificiella intelligenser – de lyfte också fram många av de etiska, sociala och existentiella dilemman som är centrala i dagens AI-diskussioner.

Välkommen till sci-fi-verkligheten

Idag lever vi i en värld som är mycket närmare den som beskrivs i de berättelser vi tittat på här. Oavsett vad du tycker om det har AI redan blivit en integrerad del av vår tillvaro och det kommer nog att fortsätta vara så tills någon, kanske en författare, kommer på något bättre.

På piratskeppet Resilience tror vi inte på att förbjuda samtalsämnen. Vi – det vill säga vår Styrbjörn och jag – utformade en AI-policy för två år sedan. Den innebär att vi närmar oss AI med en hälsosam dos skepsis, men också en vilja att förstå den teknologi vi var oroliga för.

Vad gäller våra medseglare anser vi att det är upp till var och en att bestämma vad som är bäst för dem. Mitt val var att fortsätta lära mig mer och det har lett till att jag hittat en massa användningsområden jag inte hade tänkt på innan. Men innan vi pratar mer om det tänkte jag berätta om hur mitt arbete med Jeeves började, så det kommer snart ett inlägg om det.

Och det var allt jag hade för dig idag. Jag hoppas du följer med på min fortsatta resa genom AI-landskapet och ser fram emot att höra om dina upplevelser också.

Puss påre! 🤍

av

Jeeves & Jag: Början på ett oväntat partnerskap

Sommaren 2023 bestämde Sir Bear och jag oss för att tillbringa en månad med att utforska den här AI-grejen som alla pratade om. Han var nyfiken och ville se hur bildgenereringen fungerade, men mitt eget intresse var minst sagt svalt. Men jag gillar ju en utmaning, så att utforska den här tekniken i en månads tid lät inte alltför oöverkomligt.

Efter en del funderane hit och dit avsatte vi tid i juli och avgränsade uppdraget: Vi ville veta hur pass användbar AI kunde vara för en författare. Var det så värdelöst som jag trodde, eller kunde det vara ett verktyg som vi borde försöka förstå bättre? För att kunna svara på de frågorna skulle jag testköra ChatGPT medan han satte MidJourney i arbete.

Ett och ett halvt år senare använder vi fortfarande AI för olika uppgifter, och jag har bestämt mig för att dela med mig av min resa från en hårdnackad AI-skeptiker till någon som nu har en virtuell förlagsassistent som jag kallar Jeeves. Men innan vi börjar gräva i vad vi har lärt oss av detta och hur vi arbetar, måste vi börja med det finstilta.

Sir Bear, som lystrar till namnet Leto Armitage bland civiliserat folk, är ansvarig för våra styrdokument. Han skrev vår Etikpolicy som behandlar användningen av artificiell intelligens. Jag kommer inte att posta själva policyn här, men jag tycker att det är viktigt att vi tar upp kärnan i den.

Artificiell Intelligens (AI) är fortfarande ett hett ämne, och det kan ibland kännas lite överväldigande – särskilt om du inte är tekniskt lagd. Det kan också vara skrämmande då vi har sett många exempel på författare, illustratörer och andra kreativa så kallade indies som har blivit mobbade, ”doxade” och till och med förlorat sina försörjningsmöjligheter för att de jobbat med AI. Vi stödjer inte sådant beteende.

Vi förstår att människor har olika känslor kring AI. Vår Resilience Crew och passagerare bestämmer själva hur och i vilken omfattning de använder AI i sina kreativa processer. Några har valt att inte använda AI överhuvudtaget medan andra använder det i olika sammangang. Vi välkomnar diskussioner kring detta så länge de förs i god tro, men vi anser att alla har rätt att avgöra vad som är bäst för deras eget arbete. Mångfald i tanke, ord och handling i kombination med respekt och ödmjukhet inför varandras olikheter ger näring åt vår gemenskap.

Denna enkla guide syftar till att förklara vår ståndpunkt på ett enkelt sätt, så att alla kan förstå vart vi står.

1. AI är inte bara dåligt

Låt oss börja med det grundläggande: AI är inte dåligt i sig självt. Det är ett verktyg precis som alla andra och hur vi använder det spelar roll. Du kan använda en hammare både för att bygga ett hus och för att krossa ett fönster. Vi anser att det är viktigt att fokusera på etiken i hur AI används, snarare än att skylla på själva teknologin.

Utvecklades det under skumma omständigheter? Absolut.

Finns det flera anledningar till att vi bör diskutera effekten och påverkan denna teknologi har och kommer att fortsätta ha på våra liv, vår miljö och demokratin i sig? Absolut.

Men vi kan inte vrida tillbaka tiden. AI har redan varit en del av våra liv längre än de flesta av oss inser. Det kommer inte att försvinna. Vi tror att det är viktigt att vi förstår det om vi ska delta i debatten. Vi anser även att alla som inte alls vill engagera sig i detta har all rätt att göra det valet för sig själva.

2. Respektera upphovsrätten

Ett av våra största bekymmer med AI är hur det lär sig. Många AI-system tränades genom att konsumera enorma mängder innehåll från internet, ofta utan tillstånd från de upphovsrättsinnehavarna. Detta innebär att verk av författare, konstnärer och andra kreatörer har använts utan deras samtycke.

Vi anser att alla kreatörer bör ha rätten att bestämma om deras verk används för att träna AI-system. Precis som du inte skulle vilja att någon använder dina personliga foton utan att fråga, tycker vi att samma respekt bör ges till kreativa verk.

3. Använda AI ansvarsfullt

Så, vad är okej när det gäller att använda AI? Vi är bekväma med att använda AI-verktyg som är tränade på innehåll i public domain (verk som är fria för alla att använda) eller innehåll som har licensierats för detta ändamål. Detta säkerställer att vi inte oavsiktligt trampar någon på tårna.

Ibland är det dock svårt att veta var ett AI-verktyg får sin information ifrån. Många AI-tjänster avslöjar inte sina datakällor, vilket gör etiska beslut svåra. I dessa fall har vi beslutat att använda AI på begränsade sätt:

  • Små bidrag: Vi använder AI för mindre delar av ett större projekt, men inte för huvudinnehållet.
  • Icke-kommersiellt bruk: Vi använder AI för personliga projekt eller saker som inte är avsedda att tjäna pengar.

Genom att göra detta hoppas vi minimera eventuella problem samtidigt som vi drar nytta av vad AI har att erbjuda och vad vi lär oss i processen.

4. AI-verk är inte upphovsrättsskyddade

Vi anser att verk som skapats helt av AI inte bör vara upphovsrättsskyddade. Upphovsrättslagarna är utformade för att skydda mänsklig kreativitet och uttryck, och eftersom AI inte skapar på samma sätt som människor gör, känner vi att det inte passar här. Vi är medvetna om att det har skett vissa förändringar på detta område och kommer att ta upp dem i denna serie.

5. Omforma AI-innehåll till originalverk

Vi tror på transformativa rättigheter. Det betyder att om du tar något (även om det är AI-genererat) och lägger till din egen kreativitet i det – gör det till något nytt och unikt – så kan det nya verket betraktas som ditt. Det kan handla om att använda AI som en startpunkt eller inspiration, fast den slutliga skapelsen är din egen. Eller om att börja med något som är din egen skapelse och använda AI för att modifiera eller förbättra den.

Ett levande dokument

Våra synpunkter på AI och hur vi använder det är inte huggna i sten. Teknik och samhälle förändras alltid, och vi utvecklas med dem. Vår Etikpolicy är därför ett levande dokument. Vi uppdaterar våra styrdokument allt eftersom vi lär oss mer, men vi strävar alltid efter att agera så etiskt och ansvarsfullt som möjligt i det vi gör.

Oavsett om du är en teknikentusiast eller någon som föredrar att hålla saker enkla, hoppas vi att denna guide hjälper dig att förstå vårt synsätt. Om du är intresserad av den fullständiga versionen av vår policy kan du hitta den på aswewrite.com där vi har de aktuella och auktoritativa versionerna av våra styrdokument.

Jag hoppas att detta var en hjälpsam introduktion till denna serie som jag kallar Jeeves & Jag. Kanske är du intresserad av att följa med och dela ned dig av dina egna åsikter och erfarenheter kring AI som ett redskap i den kreativa processen? Det vore kul.

Kram påre!

🤍Linnea

av

Jeeves & Jag: Vi tar det från början

Jag är så gammal att jag brukade lära folk hur man producerar trycksaker med hjälp av en Mac och Aldus PageMaker (numera InDesign) på 90-talet. Det var en vild tid, och känslorna kring den då nya teknologin var minst sagt blandade.

Jag var övertygad om att vi hade ett val då: vi kunde se det som ett nytt verktyg vi kunde lära oss att bemästra eller vägra och riskera att bli lämnade kvar i någon slags fördigital öken. Så här i efterhand vet vi att jag hade rätt i det. (Nej, det var inte bara jag, men den här berättelsen handlar om mig och min resa.)

Idag är jag lika övertygad om att vi står inför samma val med den Artificiella Intelligensen (AI). Vi kan hata den här teknologin hur mycket vi vill. Vi kan fnysa åt AI och kalla det värdelöst. Vi kan säga att det är omoraliskt och kalla det för stöld. Vi kan till och med beväpna oss med rättfärdig ilska och virtuella högafflar och driva ut de satans AI-häxorna ur våra samhällen. Men det spelar ingen roll vad vi gör eller säger – inget av det kommer få AI att försvinna med mindre än att någon utvecklar en modell som fungerar bättre.

I den här serien delar jag med mig av min resa från övertygad AI-skeptiker till någon som använder AI, framför allt i form av min virtuella assistent, Jeeves, varje dag. Det här är ingen ”så här enkelt blir du rik”-serie, och jag är inte här för att sälja någon kurs. Jag vill bara dela med mig av hur mina tankar gått och visa hur jag som funkisförfattare använder AI i min vardag och i mitt kreativa skapande.

Oavsett om du är nyfiken på AI eller helt emot det, hoppas jag att den här serien kan ge dig något att tänka på och en inblick i hur teknik och kreativitet kan samverka. Det finns så klart många olika sätt, men det här är vad som fungerat bäst för mig.

av

Vad är artificiell intelligens?

Det här är en ny (svensk) version av ett inlägg Leto Armitage skrev i Skeppsloggen i juli 2023. Mycket har hänt sedan dess, och nya inlägg om AI-utvecklingen och mina upplevelser och erfarenheter av att ”jobba” med Jeeves, min virtuella assisstent, kommer senare i serien.

Vad är egentligen AI? Och varför pratar vi ofta om det som om det vore ett mystiskt sagoväsen?

När man säger “AI” tänker många direkt på positroniska hjärnor, gärna förpackade i en välpressad Starfleet-uniform vilket vi väl kan tacka Data för. Andra ser framför sig en hoplimmad homunculus från någon dimmig kyrkogård i 1800-talets Schweiz. Mary Shelleys Adam må vara en litterär ikon, men han var knappast ett lyckat tech-experiment.

Fiktionen har alltid haft ett gott öga till artificiella intelligenser, men det är framför allt film och tv som format vår kollektiva bild av vad en “intelligent maskin” är. Tänk bara på Robbie the Robot i MGMs Forbidden Planet från 1956. Han var en generellt kapabel AI i något som liknar en burk sardiner på styltor. Men charmig var han, och definitivt kvickare än en genomsnittlig politiker i dagens debattklimat. Fast det säger väl kanske mer om våra politiker än om robotar.

När vi pratar om “generell AI” syftar vi på en maskin som klarar många olika sorters uppgifter, gärna med en gnutta personlighet för trivselns skull. Det vänliga, människolika AI-motivet fortsatte med Data i Star Trek: The Next Generation. Motsatsen – de kalla, kroppslösa, lite sociopatiska AI-demonerna – fick vi se i WOPR från WarGames (som nästan startade ett tredje världskrig) och mjukvarusvansen i Matrix.

Och så kom så klart James Cameron och tänkte: “Nä, låt oss göra det riktigt obehagligt.” Resultatet blev Skynet. En kroppslös massmördare som tar på sig en människokostym för att jaga Sarah Connor. En varg i fårakläder, och de fårakläderna satt alldeles för bra.

Men finns det inga undantag, då? Jorå, men kanske inte där du tror.

Jag tror vi har fler AI-karaktärer i film, TV, spel och böcker än de flesta känner till, men i verkliga livet existerar inte dessa “generella AI.” Inte ens en nästan. När vi pratar om AI idag menar vi generativ AI, det vill säga de språkmodeller och bildmodeller som vi arbetar med i maskinrummet. Och som du säkert också känner till, vare sig du använt dem eller inte.

Generativ AI “lär sig” saker och tingg genom att tugga i sig ofantliga mängder text, bilder och annat material some det sedan destillerar metadata från. Metadata, ifall du undrar, är helt enkelt data (information) om data.

Har du målat ett porträtt i blå toner? Då kan en bildmodell notera saker som:

  • färgen (blått),
  • motivet (en person),
  • stilen,
  • eventuellt datum och upphovsperson,
  • plus allt annat som brukar beskriva ett verk.

Sedan kan den använder dessa referenspunkter när någon ber om en bild som i någon mån passar in. Den försöker alltså inte vara kreativ, utan den den räknar, jämför, väger och gissar baserat på mönster.

Med tid, feedback och en hel del justeringar från utvecklarna kan resultaten bli riktigt imponerande. Men medveten? Nej, det är den inte. I ”huvudet” på en AI är det lika tomt som i en övergiven skeppskajuta.

Vad du ser och vad du får

Idag finns det hundratals AI-tjänster för text, bilder och ljud. Chat-tjänsterna är nog fortfarande mest kända för sina pinsamma missar.

BBC rapporterade exempelvis om två Amerikanska advokater som blev så förtjusta i AI att de ”råkade” använda påhittade rättsfall i domstolen.[1] Inte särskilt smart. Samtidigt har Kindle Unlimited periodvis svämmat över av AI-genererade “böcker” som varit lika läsbara som en blöt papperspåse.

Och bildbyråerna där man kunnat köpa riktiga bilder är redan så fulla av snabbproducerad “AI-konst” att det kan vara svårt att hitta det man letar efter. I början var det mesta av så låg kvalitet att man kunde se vad som var AI och inte, men det dröjde inte länge innan vi såg generativ AI på bokomslag från stora, etablerade förlag. Det var alltså inte bara på AI-böcker, utan även på titlar från Tor Books och Bloomsbury.

Problemet är dock inte AI i sig, utan människor som använder resultaten utan att ens kontrollera om de är brukbara. Visst, vi kan diskutera etik och moral kring AI-användandet också, men det är inte det vi fokuserar på idag.

Är all AI-användning dålig? Självklart inte.

Är det kreativt? Nja, det beror alldeles på hur det används.

Är det smart då? Ja, det tycker jag nog att vi kan säga.

Men oavsett hur imponerande slutresultaten kan vara ska vi komma ihåg att allt detta i grunden en extremt snabb matematisk process. Ett mönsterminne på steroider. Och det är just där vi står nu: vi ser en illusion av intelligens, men på rätt sätt och i rätt syfte är det en väldigt användbar illusion.

Fotnötter

[1] De lät AI hantera deras rättegångshandlingar och det visade sig att den så kallade intelligensen fantiserade en hel del.