Argbiggan

av

Torsdagsfika på akterdäck

🏴‍☠️ Veckans utdrag ur Skeppsboken handlar om kalkoner, baguetter, milstolpar, tekniktrolleri, och rabatter av ett slag till och med skeppsdraken skulle godkänna.


Hej, Hello, Happy Thursday och Glad (amerikansk) Thanksgiving, Messmate!

Välkommen tillbaka till The Resilience, där vi än en gång firar en rungande seger. Vi har besegrat teknikgremlinerna (igen!) och drivit tillbaka dem till den digitala hålan de kravlade ut ur.

Flytten till ett nytt webbhotell må ha varit hastigt påkommen (jag kan ha varit en smula skogstokig), men den är nu avklarad. Och inte nog med det – hela processen avlöpte utan blodvite, tårar eller det rituella offrandet av ännu en laptop. Ett mindre mirakel vill jag påstå, och helt klart värt en helgdag i sig.

Men håll i pirathatten, vännen – det kommer mera!

Sedan webbhotellsbytet har vår Resilience Recruitment Rover (rekryteringsrövare) patrullerat cyberhaven som en hyperaktiv sjöräddningsfregatt. Resultatet? Vi har tamigtusan dubblat antalet prenumeranter den här månaden. Dubblat, Messmate!

Vi har således dubbelt så många rebeller ombord, dubbelt så många romransoner att servera, och dubbelt så många vilda själar som kan hjälpa till med däcksvabbandet.

Det är ju skålbart, som Tant Greta uttryckte saken, så kom och höj en mugg av Styrbjörns bästa med mig. Låt oss skåla för denna milstolpe och de festligheter vi ännu har framför oss innan vi tar itu med dagens digitalt distribuerade trippel. Den vi pirater kallar Tips, Tricks, and Treasures.

Men först några valda ord från kaptenspennan.

Är du redo?


Att finna magin i de små segrarna

Veckans tema kan se kul, eller rent av tramsigt, ut på ytan, men tittar vi lite närmare kan vi skönja något jag tycker är själva hjärtat i piratlivet. Konsten att leva i nuet och fira varje liten seger när den kommer.

Vi är alla så fokuserade på de stora ögonblicken. För oss som seglar på de kreativa haven kan det handla om det stora boksläppet, det virala inlägget, det sexsiffriga förskottet. Att vänta på den där dagen då man äntligen kan få luta sig tillbaka och säga, ”Men dra mig baklänges! VI GJORDE DET!”

Fast sån skit hålls vi inte med här i Concordia, för livet låter sig inte vänta på några finalnummer. Medan vi stirrar på blanka sidor och halvfärdiga manuskript går det oförtrutet vidare i marginalerna.

Det är därför vi räknar våra segrar i det lilla. I de små stegen. Varje mysmorgon, torsdagsfika här på akterdäck, och söndagshäng på Smugglers. Webbhotellsflytten som klarades av utan gråt och tandagnisslan. En dubblerad prenumerantskara. En hord teknikgremlins som besegrades med ren tjurskallighet och ett oräkneligt antal koppar kaffe.

Men det är inga tröstpriser.

Pirater sitter inte vid bryggan och drömmer om horisonten. Vi bygger oss en båt, hissar seglen och rider ut på havet i alla väder. Vi trotsar vågorna, anpassar oss, och bygger momentum över tid.

Jag är rätt säker på att det här är något storförlagen, flaskhalsarna och moralpoliserna inte vill att du ska fatta. Att de små stegen så småningom blir stora kliv. Att om du bara jobbar på kan du se tillbaka en dag och inse att du byggt något stort. Helt utan bygglov, expertutlåtanden, och ett fett sparkapital. Att du kan bygga dig en hel värld med en smula nyfikenhet och förmågan att se magin i de små segrarna.

Förutsatt att du är beredd på att kavla upp ärmarna och ta några baby steps om dagen, vill säga. För pirater sitter inte och väntar på att magin ska hända. Det har vi inte tid med. Vi finner glädje i vardagens absurditeter och firar våra blygsamma framgångar. Och det är väl ändå det som är själva poängen med piratlivet.

Vi seglar som vi vill.

På våra egna villkor.

Och hör sen!

🦃 Veckans Tips: Presidentens Nåd

Den amerikanska traditionen att benåda en kalkon inför Thanksgiving har pågått sedan 1989. Det är väl en av de få formerna av ”executive clemency” over there som inte kan leda till en konstitutionell katastrof. Till skillnad från andra benådanden från den galne presidenten har det, mig veterligen, inte skrivits några arga ledare om en enda kalkon.

Men en dag som denna kan vi kanske tillåta oss att glömma Vita Skamfläcken och se om vårt eget hus istället.

Du kanske inte har byggt dig ett piratskepp (än), men du är ändå statsöverhuvudet i din egen kreativa sfär. Du har med andra ord makten att benåda dig själv och dina egna projekt och undersåtar. Här behövs inga juridiska utlåtanden eller byråkratstämplar. Du kan till och med strunta i folkopinionen.

Så, vad säger du? Vad eller vem/vilka vill du benåda i år?

  • Romanen du började för tre år sedan som aldrig riktigt klickade?
  • Bloggserien du lovade dig själv att avsluta?
  • Den perfekta varumärkesstrategin du “väntat på rätt tillfälle” att implementera?
  • Eller kanske ditt tidigare jag för alla misslyckaden som egentligen bara var lärdomar

Att benåda något eller någon behöver inte betyda att du gett upp. Det kan helt enkelt vara ett sätt att välja vad du vill lägga din energi på. För du vet väl att inte alla människor och projekt förtjänar en livstid av krav och skuldkänslor?

Tänkte väl det.

🥖 Veckans Trick: En smula baguette-visdom

Min Styrbjörn har jobbat på sin baguette-teknik den här veckan, och besättningen har tacksamt tagit emot de välsmakande resultaten. Men vet du vad som gör en baguette så intressant?

Samma grundrecept kan leda till helt olika resultat.

Styrbjörn gillar King Arthur Baking Company och deras baguetterecept resulterar i tre fina bröd med seg insida och en krispig, djupt gyllenbrun skorpa. Han vill äta bröd med en hård skorpa som blir till flisor när man biter i den. Jag föredrar de mjuka, lite sega varianterna. Så här löser vi det så att alla får det de gillar bäst.

För maximal skorpa:

  • Sätt in en plåt med hett vatten längst ner i ugnen
  • Grädda i 230°C
  • Skär djupa snitt i degen innan gräddning
  • Pensla inte degen – låt den gå in naken och stolt

För ett mjukare resultat:

  • Hoppa över vattenångan
  • Grädda i 200°C
  • Skär grundare snitt (eller inga alls)
  • Pensla degen med smör eller olivolja

Men valet, eller behovet, av hårda eller mjuka skorpor handlar inte bara om bröd. Ibland behöver även vi själva eller våra kreativa projekt en hård, skyddande yta. Det kan vara ett djärvt bokomslag. En kontroversiell marknadsföringsteknik. Eller kanske tydliga gränser som säger: ”Det här är jag, och det ber jag inte längre om ursäkt för.”

Vi kanske kan kalla det vår knastriga baguette-energi.

Andra gånger behöver vi det mjuka och inbjudande. En fin hemsida. En serie blogginlägg där vi berättar om något som gör oss sårbara. En utsträckt hand och en vänlig röst som säger, “Kom in, du är trygg här hos oss.”

Då sänker vi värmen och penslar på (vitlöks)smöret.

Receptet är detsamma. Ingredienserna ändras inte. Men att veta vilken version som behövs just nu? Det är liksom det som är själva tricket.

Har du något som behöver en krispig skorpa i ditt (kreativa) liv just nu?

Veckans Skatt: En Trefaldig Fångst

Ibland bjuder tillvaron inte bara på ett utan tre briljanta fynd under samma vecka. Här har du en riktig skattkarta, Messmate!

🪙 Skatt Nummer 1: LGBTQIA+ Karaktärer i Fantasy, PNR och SFR-romance

Vi är med i en fantastisk BookFunnel-promo full av romanceberättelser där LGBTQIA+-karaktärer får stå i centrum. Berättelserna utspelar sig i fantasy, paranormal och sci-fi-världar och – bäst av allt – varenda en är helt gratis!

Om du letar efter queer-representation, äventyr och romantik utan snusk, har du en guldgruva här. Det finns trettionio berättelser att välja på, och en av dem är min.

👉 Ladda ner så många du vill här. Erbjudandet gäller till 15 December.

🔥 Skatt Nummer 2: Bring on the HEAT

För dig som föredrar mer kryddstark romantik har vi också en berättelse med i Bring on the HEAT, en annan BookFunnel-promo.

Här hittar du en samling heta romancer och erotiska historier. Alldeles gratis. Det finns nog med material här för att hålla dig varm ända fram till årsskiftet. Perfekt sällskap för långa vinterkvällar och mörka nätter.

👉 Ladda ner så många du vill här. Erbjudandet gäller till 15 December.

🏴‍☠️ Skatt Nummer 3: Black Friday-rabatt hos Libertalia’s Finest

Vår sprillans nya #PirateCore-kodade Etsyshop, Libertalia’s Finest, är med i Black Friday och Cyber Monday-firandet!

Vi är så nyöppnade att vi bara har ett enda mönster uppe än så länge, men det finns på hoodies, t-shirts och emaljmuggar.

Och de som handlar något innan midnatt på Måndag (1 December) får 20% rabatt.

I november och december går alla intäkter till vår ISBN-Insamling och därefter kommer de att hjälpa till att finansiera Den Långa Flytten och etablerandet av vårt lilla indie-förlag, Libertalia Press, i Sverige.

Fler prints är på gång och redan efter jul öppnar vi dörrarna till butik nummer två, Concordias Bokhandel. Så oavsett om du jagar litterärt inspirerade skatter, pirat-estetik eller små gåvor till alla bokälskande vettvillingar du känner, kanske du kommer att hitta dem på våra digitala hyllor.

👉 Besök Libertalia’s Finest.

Sådärja. Fåglarna har benådats, baguetterna har bakats, och vi har fyndat på bästa piratvis. Baby steps, baby.

Oavsett om du firar Thanksgiving med kalkon och hela baletten, eller bara njuter av en vanlig sketen torsdag med en kopp te och några småkakor, hoppas jag att du unner dig en stund att uppskatta de små segrarna.

Bara en sådan sak som att du fortfarande är här. Fortfarande skapar. Fortfarande seglar.

Det är stort.

🤍Kram påre, Messmate!

Vart vill du segla härnäst?

🏠 Besök The Resilience
Startsidan för alla våra piratpåhitt hittar du här.

☕ Gillar du våra berättelser och vad vi gör?
Prenumerera på Argbiggan eller lämna ett litet bidrag till Skeppskassan.

🎁 Känner du någon som skulle vilja läsa våra historier?
Kopiera gärna länkarna till bloggen och våra sociala medier och skicka vidare.

✍️ Vill du lämna en kommentar eller skicka ett meddelande?
Använd kommentarsfältet nedan, eller kom och hälsa på i deckchatten.

av

En Skeppsbok vore väl inte så dumt?

En prydnadssegelbåt i trä ligger på en bädd av sand på en grovhuggen bordsskiva.

Vi kallar vårt stora nyhetsbrev The Resilience Ship’s Logs. Det är som Skeppsboken där vi skriver ner allt som händer mellan hamn och styrbord.

Varje torsdag turas vi om att publicera valda delar av den. Våra prenumeranter får en version i inboxen, och en vecka senare släpps den på vår Substack, The Resilience.

Idag, när jag skrev ett inlägg om Den Långa Flytten, slog det mig dock att vi borde ha en alldeles egen, svensk, version här på Argbiggan.

Och nu har vi det.

Fortsättningsvis när jag har milstolpar eller nyheter att berätta om som är direkt relaterade till Piratskeppet Resilience kommer jag att lägga upp dem här i vår sprillans nya Skeppslogg. Första inlägget kommer imorgon.

av

155 dagar kvar…

Onsdag 26 November: Idag ska jag öva på att vara tacksam.

Har jag berättat om mina sprutor? Utan dem blir jag inte sjuk sådär som vanligt folk kan bli sjuka. När andra får en riktig vinterförkylning, går ner för räkning en vecka eller två och friskar på sig igen får jag skov istället. I korta drag innebär det att mitt immunförsvar registrerar att något är fel och skickar ut sina trupper för att utvisa eländet ur min kropp.

Så långt är vi alla lika, mer eller mindre, för det är ju så det ska fungera. Skillnaden är att mitt immunförsvar och dess trupper är mer som de där rödhattarna i Amerikat. De är tvärsäkra på att de vet allt och kan diagnosticera alla möjliga tillstånd, men källhänvisningarna är till största delen: Du får väl googla.

Med sprutor kan jag bli normalsjuk och jag kan bli rent barnsligt glad över en liten förkylning som bara kommer och går. Då vet jag ju att sprutorna fungerar och gör det de ska. Men håller eländet i sig i flera veckor blir jag sur. Skitsur. Nu har jag varit sjuk sedan vi fick våra covid- och flunsavacciner oktober. Jag blev en smula bättre där en stund, men sedan kom allergianfallet som kostade mig mitt sovrum och nu är jag redigt trött på att vara trött och snuvig och snyta blod. Blä!

Under avdelningen positiva nyheter kan jag dock meddela att Nummer Tre släpper kapitel 24 (tror jag) av sin rymdbaserade serie ExoGenesis idag på en av våra Substackar idag. En översättning är på gång för den som föredrar att läsa på svenska. När jag tänker efter har vi en del andra piratskeppsrelaterade nyheter också. Jag kanske borde ha en särskild kategori för det?

Återgår till sjukbädden för att filosofera och räkna takspik eller nått. Övar mig på att vara tacksam gör jag genom att påminna mig själv om vilken tur jag har som fått mina sprutor tillbaka och att de bevisligen funkar igen. Att få vara mindre stel och ledvärkig är en ynnest – även med kalla tassar och en frusen nos.

🤍Kram påre!

av

156 dagar kvar…

Tisdag 25 November. Vaknade tidigt när brevbäraren knackade på dörren.

En av många saker jag älskar här i Englandet är att brevbäraren kommer sex dagar i veckan. Och ska vi skicka brev eller paket kommer den röda bilen fråm Royal Mail och hämtar dem.

Visst, det kostar 30 pence extra, men det är det värt för en ypperlig lantbrevbärarservice. De har till och med frimärkena och adresslappen med sig, så man slipper krångla med skrivaren. Tokbra för mig som inte kan gå ut själv, men ändå envisas med att sälja saker på nätet.

I övrigt var Nummer Tre huslig, som vanligt, och lagade en görgod kycklinggryta på resterna av en helstekt kyckling vi åt i helgen. Sedan toppade han det med att baka en köttfärslimpa vi ska få imorgon. Och säkerligen ett par dagar till.

En av flyttsparandets hörnstenar är storkoken som kapar matkostnaderna. Trean skulle kunna äta samma mat varenda dag, men jag tycker det blir trist när man har världens minsta frys. Vi löser det i regel med att köra tre storkok i veckan och alternera mellan rätterna.

Fast på torsdagarna blir det oftast pannkaka eller våfflor.

Med färska jordgubbar.

Fy gröne vad jag kommer att sakna färska jorgubbar.

🤍Kram påre!

av

157 dagar kvar…

Måndag 24 November kom och gick och jag missade nästan hela dagen. Som tur är kommer mina allergianfall så sällan att jag hinner glömma hur otroligt trött man kan bli av dem.

I tre timmar lyckades jag i alla fall hålla mig uppe, vilket var tillräckligt länge för att titta på en till julfilm och packa ihop allt som skulle skickas. Det blev inte storkovan på eBay direkt, men varje hundring är välkommen och tre sålda auktioner är inte fy skam.

Idag börjar Etsyrean för Black Friday och Cyber Monday. Vi hakar på med 20% rabatt på våra tre produkter (med samma motiv) mest för våra prenumeranters skull. Nästa år hoppas jag vi har en full butik att bjuda in folk till, men det är mycket annat som ska göras innan dess. Som att sova till exempel. Det ska jag göra nu.

🤍Kram påre!

av

158 dagar kvar…

Söndag 23 November. Sunday funday säger vi här i Englandet, men som vi alla vet har man bara så roligt som man gör sig. Det var bland annat därför jag bestämde mig för att alla mina söndagar fram till flytten är pyssel-och-film dagar.

En av de få saker jag verkligen saknar från livet i Sverige är just våra pyssekvällar. Oftast var det bara jag och syster Kickie, men ibland var vi ett helt gäng som samlats kring mitt köksbord. Bland garnstumpar, akrylfärger, cernitlera, klister, och tygbitar pratade vi om livet medan vi tillverkade allt från smycken till sopkvastar.

När vi flyttade till Göteborg fick pysslandet mindre tid och utrymme, och i första lyan i London fick vi knappt plats själva. Livet gick som på räls där i flera år, men så plötsligt en dag blev jag sjuk(are) och tiden stannade. För mig. För alla andra fortsatte den så klart som vanligt.

Det såg mörkt ut ett tag, men just som jag började oroa mig för att vanvettet skulle vinna kom inte bara ett brev utan ett helt paket på posten. Vännen Leanna hade rensat ur sitt pysselförråd och packat fyra lådor fulla med material. Det blev vändningen för mig. Utan den där skatten vete det väl gröne om jag hade varit piratkapten idag. Men nu är jag det och en mycket stolt sådan dessutom.

Idag ska jag knyta några armband och se på julfilmer. Alla som köper något för mer än fem pund från oss på eBay får en liten present de kan använda själva eller ge bort till någon. Just nu är det min bok Tied Together (i eboksversion) och ett enkelt armband. Jag funderar på att göra några extra och se om vi kan sälja dem på Etsy.

Men nu ska jag börja med att fixa kaffe och packa ner mina pärlplattor som vi sålde på eBay igår.

🤍Kram påre!

av

Leder den bort eller hem?

Hittade en bild från julen 2022 i Instagram-arkivet. Det var den nionde maj 2023 när jag postade den och skrev att vi hade packat ner julstjärnan inför flytten.

Det var tungt då, packandet, och den här bilden på vår julstjärna påminner mig om hur det kändes.

På väggen över bordet hänger fotot från Trean och Femmans examensdag. Alla mina hjärtan samlade på en bild i hemmet vi alla samlades i för en sista jul tillsammans. Fast det visste vi ju inte då. Att det skulle bli sista gången, menar jag.

Det var ett sorgearbete att packa ihop det som hade varit vårt sista gemensamma hem. Projekt Lexit kallade jag den, resan som skulle ta mig och Trean bort därifrån till det första nödstoppet i den långa flytten. Allt jag visste när jag skrev det där inlägget på insta var att vi måste ta oss norrut. Var, när och hur var ännu oklart, men så har det för all del varit med de flesta av mina flyttar genom åren.

När vi lämnade London var planen att flytta igen – till ett mer permanent hem – om cirka fem år. Då räknade vi med att det skulle ta två år att landa och omgruppera, plus tre år att skrapa ihop pengar till nästa flytt och kontantinsats.

Nu siktar vi alltså på att halvera både tiden och flyttkassan, vilket sannolikt kommer att leda till ännu ett nödstopp. Men det är väl någon mening med det också.

av

159 dagar kvar…

Nu är det lördag 22 November och det blir bättre och bättre dag för dag. Just nu sitter jag vid mitt skrivbord och skriver på ”stora” laptopen. Det har jag inte kunnat göra sedan förra veckan, så det känns som en viktig milstolpe. Jag har något som liknar en arbetsvrå igen.

Imorse packade vi en låda med adventskalendrar och annat smått och gott som ska skickas till Sverige på måndag. Det slog mig att det inte bara är sista gången jag gör det – det kommer att bli en hel massa ”sista gången” framöver.

Det är lite svårt att handskas med sorgen över att flytta när så många är så glada att vi ”flyttar hem.” Det känns inte riktigt som att jag kan prata om det, så jag berättar för dig lite så här i hemlighet. Självfallet ser fram emot att få tillbringa mer tid med småpiraterna och storfamiljen, men det känns oerhört ledsamt att lämna England. Och jag känner inte att jag flyttar hem. Jag flyttar till Sverige. Det kan ju för all del komma att ändra sig när vi väl är på väg, men just nu känns det så.

Jag må ha tak över huvudet här och finisar som erbjuder husrum hemmavid om det skulle knipa, men jag känner mig ändå hemlös. Eller statslös, åtminstone. Redan när Cameron meddelade att det skulle bli omröstning angående EU-medlemsskapet visste jag att jag inte ville bo i ett England utanför EU. Och ska vi till nöds måsta dras in i ett nytt världskrig så vill jag inte behöva dra igång ett halvårslångt projekt för att kunna ta mig närmare familjen.

Det finns så klart fler orsaker att flytta härifrån, men det är för tidigt att prata om dem. Vi kan prata en smula om instagram istället. Igår postade jag min första instapost på svenska på över ett år. (Det finns länkar i menyn till höger ifall du vill kika eller blir instakompis.) Efter mycket funderande hit och dit tror jag att jag har hittat ett förhållningssätt som gör det möjligt för mig att handskas med sociala medier igen. Tror jag ska ta och skriva ett separat inlägg om det, men det får bli en annan dag.

Nu ska jag i alla fall hoppa över till eBay och se om vi fått något sålt idag. Återkommer om det imorgon.

🤍Kram påre och trevlig helg!

av

160 dagar kvar…

Så blev det fredag igen då, och trots att jag kan se på antalet kryss i göralistan att vi fått en hel del gjort den här veckan känns det ändå som att vi inte kom någonstans.

Jag antar att det är min neurokryddiga hjärna som spökar, men jag har otroligt svårt att koncentrera mig när det är rörigt omkring mig. Folk som känner mig undrar nog om jag fått spatt när jag säger det, för jag har levt större delen av mitt liv i kaos. Men det var innan den stora tystnaden lade sig över tillvaron.

Idag ska vi försöka få fason på sladdsalladen här i mitt nya rum så att jag kan sätta upp min ”battle station” igen. Det känns konstigt att inte ha ett vardagsrum längre – särskilt så här innan jul – men det blir nog bra bara vi får till det. Vet inte om jag sagt det förut, men förra gången vi började packa bodde jag också i vardagsrummet. Det var en av de saker jag var gladast över när vi flyttade hit. Att få ett eget rum. En dörr att stänga om mig. Vad jag inte visste då, var att jag hatar att vara instängd. Den där dörren jag drömde om så länge har stått öppen sedan vi flyttade in. Så kan det gå.

Men åter till huset i London.

Vi började packa i juni 2023. Vi hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen, men hyresvärden ville höja hyran igen och vi hade redan svårt att få det att gå ihop efter den förra hyreshöjningen. Inte är det lätt att spara ihop till en flytt heller när, som Blå Tåget uttryckte saken, ”levnadsomkostnaderna blivit allför dyra.” Roligt var det inte att tala om för vår hyresvärd att vi inte hade råd att bo kvar och att vi därför inte kunde skriva något nytt kontrakt. Eller säga när vi kunde flytta ut.

Vi satte upp ”packning och sorterings-stationen” samma dag. I vardagsrummet, som alltså var mitt sovrum. Sedan levde jag alltså mitt i sopstationen i sju månader innan vi äntligen hade hittat ett nytt hem och var på väg norrut.

Nu är jag tillbaka i vardagsrummet, men den här gången slipper jag dela rum med alla kartonger och annat rat. Förutsatt att vi får fason på tillvaron å det snaraste, vill säga, så det är väl bäst att vi säger tack och hej för idag så jag kan fortsätta peka med hela handen.

🤍Kram påre!

av

161 dagar kvar…

Torsdag 20 November. Det är tekniskt sett redan fredag när jag skriver dessa rader. Gårdagen var lång och kylig. Vi fortsatte arbetet med att förvandla vårt vardagsrum till mitt sista sovrum i Englandet. Det tar sig, men vi är inte där än.

Torsdag är även vår skeppsloggsdag, och igår var det min Styrbjörn som höll i pennan (jag redigerade). Jag är galet stolt över vårt första nyhetsbrev. I tre års tid har vi skickat ut vårt nyhetsbrev varje torsdag och vi har folk som läser det på fyra kontinenter.

Det känns stort.

Skeppsloggen är ett nyhetsbrev vi turas om att skriva. För närvarande är det Styrbjörn Leto Armitage, Skeppsklockan F.K. Marlowe, Kartografen CF Sten och jag som turas om att skriva ett brev i månaden. Och är det fler än fyra torsdagar någon månad låter vi i regel våra karaktärer ta över pennan.

Ett år efter att vi börjat skeppslogga startade vi en söndagsutgåva vi kallar Söndag i Smugglers Cove. Smugglers är vår sjömanskrog i Libertalias hamnområde. Krogen dyker upp i olika berättelser och det är vårt så kallade stamlokus för festligheter på hemmaplan.

Låter det galet?

En smula kanske, men vi kallar det metafiktion. Jag tänkte att jag kanske borde böra skriva lite mer om piratlivet när jag ändå har bloggarångan uppe, så vi får se hur det blir. Men det passr nog rätt bra att vi börjar nu, för vi har ju nyligen börjat göra vår värld mer tillgänglig. Och ska jag bli svenne igen kanske min piratvärld behöver hänga med i utveckligen.

Nu gör vi i alla fall kväll. Jag kan se golvet i mitt nya rum igen och jag kan hjula mellan sängen, skrivbordet, matplatse, och köket. Vi blir inte av med bäddsoffan förrän nästa vecka, så jag får väl hålla mig till dess. Eller nått.

🤍Kram påre!