Hittade en bild från julen 2022 i Instagram-arkivet. Det var den nionde maj 2023 när jag postade den och skrev att vi hade packat ner julstjärnan inför flytten.
Det var tungt då, packandet, och den här bilden på vår julstjärna påminner mig om hur det kändes.
På väggen över bordet hänger fotot från Trean och Femmans examensdag. Alla mina hjärtan samlade på en bild i hemmet vi alla samlades i för en sista jul tillsammans. Fast det visste vi ju inte då. Att det skulle bli sista gången, menar jag.
Det var ett sorgearbete att packa ihop det som hade varit vårt sista gemensamma hem. Projekt Lexit kallade jag den, resan som skulle ta mig och Trean bort därifrån till det första nödstoppet i den långa flytten. Allt jag visste när jag skrev det där inlägget på insta var att vi måste ta oss norrut. Var, när och hur var ännu oklart, men så har det för all del varit med de flesta av mina flyttar genom åren.
När vi lämnade London var planen att flytta igen – till ett mer permanent hem – om cirka fem år. Då räknade vi med att det skulle ta två år att landa och omgruppera, plus tre år att skrapa ihop pengar till nästa flytt och kontantinsats.
Nu siktar vi alltså på att halvera både tiden och flyttkassan, vilket sannolikt kommer att leda till ännu ett nödstopp. Men det är väl någon mening med det också.
