Häromsistens berättade jag om Myrnäs, platsen där vårt nästa hem väntar. Idag, den tjugofemte mars med trettiosex dagar kvar till Nollpunkten tänkte jag att vi skulle prata lite mer om det. Inte platsen i sig, den kan du läsa mer om här, utan om hybridlösningen jag nämnde i slutet av gårdagens inlägg.
Visste du att det är förtinörtton gånger svårare att flytta tillbaka till Sverige efter mer än 20 år utomlands än det var att flytta därifrån?
När jag var ung och stark och kunde jobba dygnet runt om så krävdes var det inte så jävla noga. Så länge vi hade tak över huvudet och barna hade mat i magen och kläder på kroppen tyckte jag nog att vi hade det rätt bra bara vi fick vara tillsammans.
Visst, det fanns massor med problem och oklarheter och hela jäkla berg som måste bestigas, men sånt kan man ju lösa. Med sex par armar och ben plus familj och fina vänner som gärna hjälper till är det inte mycket som är omöjligt.
För en kroniskt sjuk, bidragsberoende förtidspensionär ter sig tillvaron lite annorlunda. Första natten i England sov vi på ett golv. Då var det en del av äventyret – idag tar jag mig inte upp igen om jag hamnar på golvet. (Fråga mig hur jag vet det om du vill höra en av de mer pinsamma berättelserna från mitt liv här på andra sidan havet.) Vi måste alltså landa någonstans där jag kan sova i en säng som normalt folk.
Erbjudanden om övernattning fanns det gott om, men… Det är en sak att ha folk som ska sova över ett par nätter. Pratar vi om några månader är det inte så jäkla kul längre, oavsett hur mycket man gillar varandra. Sedan är det ju det där med att jag kommer som ett oattraktivt ta-en-betala-för-fem-erbjudande. Med ett vid det här laget nära nog obefintligt immunförsvar på köpet.
Femman började titta på hus och gav sig till och med in på en budgivning, men det var många som bjöd så det blev för dyrt. Efter det tittade vi på allt från gamla ruckel och kråkslott till min värsta mardröm – hyresrätter och pensionärsboenden.
Men så fanns det då en hybridlösning, och som jag sagt tidigare är den så fin och så förbenat finurligt mitt i alla krusiduller och krumbukter att jag blir alldeles rörd bara jag tänker på det.
En av de finaste människorna jag mött i mitt liv äger ett litet hus vid skogens slut. (Och ja, det finns åtminstone en tomte där!) Det står tomt större delen av året. Husägaren bor sedan länge på annan ort men vistas, liksom resten av familjen, gärna i huset någon helg här och där. Företrädesvis under sommarsäsongen.
Huset har kyl och frys, rinnande vatten och avlopp. Där finns ett handikappanpassat våtrum, tvättmaskin, direktverkande el, värme och braskamin.
Nu i vår får det till och med fiberuppkoppling till internätet. Och vi, våra lyckostar, får hyra det! Kan du fatta vilken tur vi har?
Utsikt från köksfönstret. Kan du fatta vilken tur vi har?
Vi kommer alltså att flytta till ett fullt fungerande hem som bara står där och väntar på att någon ska komma in och stampa på golvet. Orsaken till att jag kallar det en hybridlösning är att det inte blir det forever home jag fortfarande – lite naivt kan vi väl säga – hoppas på. En plats där jag kan få välja mina egna tapeter, ha vilka möbler jag vill, och veta att jag inte behöver leva med några jävla grannar inpå knuten.
Jag gillar att umgås, men får sprattagg när min borg känns mer som en busstation. Drömmen har så länge jag kan minnas varit en egen ö. Utan bro. 🤭
Huset i Myrnäs är fint och garanterat grannfritt. Här kan vi landa i lugn och ro och få fason på tillvaron. Familj och vänner kan hälsa på under bacillsäkra förhållanden och Trean kan få chansen att känna efter om han vill slå rot i Sverige.
Efter påsk ska Ettan, Fyran och Femman åka upp till skogen och testa att allt funkar efter vintern. De ska också fundera på hur vi, rent praktiskt, ska kunna bo där utan att göra huset helt otillgängligt för resten av familjen.
Bara det lär ju kräva en del kompromisser och habrovinkler.
Just nu tror vi på en kryssning med påföljande road trip i juli. Jag håller tummarna och ser fram emot en sommardag på stranden med småpiraterna, svampplockning med Ettan till hösten och mysiga grillhäng med människor vi saknat.
Hyresvärden? Vi kallar henne Farmor.
🤍Kram påre!
