Lördagen den tjugonde december var en sån där dag som bara svishar förbi. Lite osportsligt kan jag tycka, men så var det. Jag hade sovit dåligt och vaknade i svinottan av att det bankade på dörren.

Paketleverans.

På tal om självförvållade eländen är detta ännu ett exampel. Jag hör dåligt, så jag har tränat jycken på att säga till när någon knackar på. I leveransmeddelandet står det alltid KNACKA! Mottagaren har nedsatt hörsel.

Så långt är ju allt väl, men jag blir fan så grinig när de väcker mig klockan sju på morgonen. Man kan ju få hjärtsnörpen för mindre.

Hursomhelst, efter paketleveransen lyssnade jag på bok och vilade ögonen en stund och vips var klockan sex! Trean tyckte tydligen att jag behövde vila, men han väckte mig när det var dags att äta.

Det var den dagen det. Tur det kom en ny direkt efter. Den ska jag berätta om i nästa inlägg.

🤍Kram påre!