Tröstar mig med att liten vilar trygg i sin ömma moders famn och att allt är väl. Tänk ändå vilken tur vi har som lever i den tid vi gör. Det är så lätt att se sig om i världen och undra hur så mycket kunde gå så fel, men det är viktigt att vi ser allt det goda också.

Sjukvården är ett bra exempel på sånt jag är evigt tacksam för. Och orsaken till att jag tycker att folk som vill tumma på barnens välfärd borde få jobb som testpiloter på Elons idiotiska raketer. Var det inte Hasse å Tage som hade någon sketch om att ”bunta ihop dom och slå ihjäl dom”? Det låter för jobbigt. Vi kan väl skicka dem till Mars istället? Eller låsa in dem i en nödraket, for all I care.

Jo jag vet, kryddhjärnan hoppar lite hit och dit nu, men om du tittar noga kan du kanske skönja den röda tråden. Det handlar ju i grunden om barnen och välfärden. Ingen som känner mig tvivlar på att min grundinställning till tillvaron alltid varit ideologiskt vänstervriden. Men vet du? Mina bästa vänner under skolåren var som ett partpolitiskt spridningsdiagram. Vi debatterade politik ibland, men bråkade gjorde vi inte.

Vännen Pia var nog den som satt längst till höger på diagrammet. Våra åsikter skar sig i frågor kring vem som borde betala för vad. Och hur mycket. Eller i vilken utsträckning staten borde lägga sig i vad folk lär sig i skolan. Men inte ens i min vildaste fantasi skulle jag kunna se henne välja att inte hjälpa ett hungrigt barn. Inte då. Inte nu.

Trots att våra politiska livsåskådningar var så diametralt åtskilda var vi helt överens om att alla människor i grund och botten är lika mycket värda. Skitstövlar kommer i alla färger och varianter, men inte hatar vi skodon för det. Faktum är att jag inte kan minnas något hat alls. Vi hatade inte folk. Och med folk menar jag då grupper av människor med något gemensamt. Vi kanske gjorde narr av en del. Ruskade på huvudet åt andra. Men hat? Nej.

Idag är klimatet ett annat.

Nästan halva vår besättning bor i USA och där har de ju lyckats driva polariseringen till sin absoluta spets på bara ett år. Visst, det var i många avseenden ett märkligt land redan innan rödhattarna och deras apelsinfärgade kung tog över, men nu? Innan Covidpandemin skulle jag aldrig ha frågat folk om deras politiska åsikter innan jag lät dem borda mitt skepp. Idag gör jag det. Och det började med barnen.

Kan jag lita på att du skulle hjälpa ett barn som svälter? Som har det svårt på något annat vis? Om inte svaret är ett glasklart ja får det vara. Livet är på tok för kort och för skört.

Jag vill leva mitt bland människor som bryr sig. Som vill leva och låta leva. Som tror på en värld där småpirater får äta sig mätta och kan få hjälp av en doktor utan att familjen går i konkurs.

Om det är du är jag själaglad att du är med på den här resan.

🤍Kram påre!