155 dagar kvar…

Onsdag 26 November: Idag ska jag öva på att vara tacksam.

Har jag berättat om mina sprutor? Utan dem blir jag inte sjuk sådär som vanligt folk kan bli sjuka. När andra får en riktig vinterförkylning, går ner för räkning en vecka eller två och friskar på sig igen får jag skov istället. I korta drag innebär det att mitt immunförsvar registrerar att något är fel och skickar ut sina trupper för att utvisa eländet ur min kropp.

Så långt är vi alla lika, mer eller mindre, för det är ju så det ska fungera. Skillnaden är att mitt immunförsvar och dess trupper är mer som de där rödhattarna i Amerikat. De är tvärsäkra på att de vet allt och kan diagnosticera alla möjliga tillstånd, men källhänvisningarna är till största delen: Du får väl googla.

Med sprutor kan jag bli normalsjuk och jag kan bli rent barnsligt glad över en liten förkylning som bara kommer och går. Då vet jag ju att sprutorna fungerar och gör det de ska. Men håller eländet i sig i flera veckor blir jag sur. Skitsur. Nu har jag varit sjuk sedan vi fick våra covid- och flunsavacciner oktober. Jag blev en smula bättre där en stund, men sedan kom allergianfallet som kostade mig mitt sovrum och nu är jag redigt trött på att vara trött och snuvig och snyta blod. Blä!

Under avdelningen positiva nyheter kan jag dock meddela att Nummer Tre släpper kapitel 24 (tror jag) av sin rymdbaserade serie ExoGenesis idag på en av våra Substackar idag. En översättning är på gång för den som föredrar att läsa på svenska. När jag tänker efter har vi en del andra piratskeppsrelaterade nyheter också. Jag kanske borde ha en särskild kategori för det?

Återgår till sjukbädden för att filosofera och räkna takspik eller nått. Övar mig på att vara tacksam gör jag genom att påminna mig själv om vilken tur jag har som fått mina sprutor tillbaka och att de bevisligen funkar igen. Att få vara mindre stel och ledvärkig är en ynnest – även med kalla tassar och en frusen nos.

🤍Kram påre!

Lämna en kommentar