Söndag 16 November. År(tiond)ets första pysselsöndag och jag har tittat på julfilm och virkat hårsnoddar i mjukt bomullsgarn. Men på tal om att virka…
Käraste syster Kickie skrattade åt mitt virkande!
Har du hört på maken! Hon skrattade! Lite oförskämt, kan man tycka, men oförtjänt? Nej, knappast. Hon är en alldeles ypperlig handarbeterska, systra mi. En sån som kan trolla fram små underverk både med stickor och slagborr.
Om jag har mitt svarta bälte i kreativt eBayande har Kickie sitt i att koka soppa på en spik. Och med det menar jag att du kan ge henne precis vad som helst från en gammal lada till en påse garnrester och watch the magic happen, som vi säger här i Englandet. Med mina alster är det mer tanken som räknas. 🙃
Men skrattet påminde mig om något jag tänkt mycket på sedan jag blev mormor igen. Jag skulle kunna räkna upp hur många fördelar som helst med att flytta utomlands, men det finns många nackdelar också. En av de två största är allt man missar.
The FOMO* is real vill jag lova.
Jag lärde mig virka när jag slutade röka för andra gången. Då bodde jag i England och syster i Grekland. Alltid nära i hjärtat, men så förfärligt långt borta i det vardagliga. Det är så otroligt mycket vi två vet om varandra, så mycket vi kan säga varandra utan ord. Vi vet att vi hör ihop i tid och rum, alltid, men hon har aldrig sett mig virka.
Och det är just det jag funderar mycket över nu när vi förbereder oss för återvändarlivet. Nej, inte själva virkandet. De små nära tingen vi inte längre känner till om varandra efter några decennier på olika håll. Hmm, det får mig osökt att tänka på en scen från Rings of Power.
Fortsättning följer…
Kram påre!
* Fear Of Missing Out är rädslan att gå miste om någonting. Ett fenomen som det ständiga online-livet gett upphov till. Eller förstärkt. Ska vi vara petnoga finns det väl inget som är helt nytt under solen.
Hello, Kära Gamla Sverige! 