Tisdag. Igår skrev jag om hur jag tappade sugen för sociala medier. Det började med Brexit-hysteri och ryska spambottar och slutade med dödsstöten Elon. När han tog över twitter och släppte in alla nassar och annat fanstyg fick det vara nog.

För mig var hela vitsen med sociala medier att ha ett samtalsforum. En plats att gå till för att prata om det man hade på hjärtat. Det kunde vara något väldigt specifikt, och då fanns det en grupp eller sida för det.

Ibland blev det rena klubben för inbördes beundran. Ibland debatterades det så hjärnan fick slita för att hänga med i svängarna. Men det var aldrig ens i närheten av det hat som kom med bottarna, högerpropagandan och ljugarkörerna.

Jag minns en dag hur vi diskuterade skolfrågor i kommentarsfältet på en sida och plötsligt kom ett hatfyllt inlägg från ett anonymt konto. Ett som hade en nummerkombination som användarnamn. Det var inte så vanligt då, men det dröjde inte särskilt länge innan trollen tog över. Och samtalsklimatet gick mot den istid vi lever i nu.

Så, varför är jag tillbaka på facebook nu då? Jo, men det har ju att göra med den här långa flytten.