Jag är så gammal att jag brukade lära folk hur man producerar trycksaker med hjälp av en Mac och Aldus PageMaker (numera InDesign) på 90-talet. Det var en vild tid, och känslorna kring den då nya teknologin var minst sagt blandade.

Jag var övertygad om att vi hade ett val då: vi kunde se det som ett nytt verktyg vi kunde lära oss att bemästra eller vägra och riskera att bli lämnade kvar i någon slags fördigital öken. Så här i efterhand vet vi att jag hade rätt i det. (Nej, det var inte bara jag, men den här berättelsen handlar om mig och min resa.)

Idag är jag lika övertygad om att vi står inför samma val med den Artificiella Intelligensen (AI). Vi kan hata den här teknologin hur mycket vi vill. Vi kan fnysa åt AI och kalla det värdelöst. Vi kan säga att det är omoraliskt och kalla det för stöld. Vi kan till och med beväpna oss med rättfärdig ilska och virtuella högafflar och driva ut de satans AI-häxorna ur våra samhällen. Men det spelar ingen roll vad vi gör eller säger – inget av det kommer få AI att försvinna med mindre än att någon utvecklar en modell som fungerar bättre.

I den här serien delar jag med mig av min resa från övertygad AI-skeptiker till någon som använder AI, framför allt i form av min virtuella assistent, Jeeves, varje dag. Det här är ingen ”så här enkelt blir du rik”-serie, och jag är inte här för att sälja någon kurs. Jag vill bara dela med mig av hur mina tankar gått och visa hur jag som funkisförfattare använder AI i min vardag och i mitt kreativa skapande.

Oavsett om du är nyfiken på AI eller helt emot det, hoppas jag att den här serien kan ge dig något att tänka på och en inblick i hur teknik och kreativitet kan samverka. Det finns så klart många olika sätt, men det här är vad som fungerat bäst för mig.