Så kan det gå…

Idag skulle Tvåan komma hem från Sverigesemestern.

Det gjorde han inte.

Han bestämde sig för att stanna kvar.

För gott.

Eller nått.

Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig att det skulle gå till när äldste sonen flyttade hemifrån.

Inte ens nästan.

Det värker i mammahjärtat ikväll, men sonen är nöjd och det är ju det viktigaste av allt.