Hej Vännen!

Vet du att vi hade varit ett år äldre nu om vi vore hästar?1 Det slog mig när funderade på vad vi har att glädja oss åt idag och hittade tre saker som är värda att hålla fast vid:

1. Jag är ingen häst, och
2. Det är inte du heller, vilket betyder att…
3. Jag får skriva årets första brev till dig. Hurra!

För ganska precis ett år sedan satt jag här i kaptenshytten2 med en bit tårta och en kopp te, och funderade över mina mål för 2024. Jag bestämde mig för att våga drömma stort, så jag skrev ner en hel massa saker som det nya året skulle kunna ge mig – saker som verkligen skulle kunna göra skillnad i tillvaron.

Så hur gick det då? Blev det något av de där drömmarna?

Tja, det beror kanske lite på hur man ser på saken. Några blev det riktigt bra med, några kom inte riktigt igång, och en del är fortfarande pågående projekt.

När jag ser tillbaka på året som gick minns jag prövningarna vi kämpade emot och segrarna vi vann. Det blev faktiskt riktigt bra kan jag tycka. Så vad säger du? Stannar du på en fika så vi kan reflektera över det som varit och ta en titt på vad som ligger framför oss i år?

---

Med en prenumeration på Argbiggan får du även en koj på mitt metafiktiva piratskepp Resilience och en livstidsförbrukning av sjömanssånger!

---

Min Nyårskrönika: Blev Drömmen Verklighet?

Jag är en så kallad spoonie.3 Det är ett påstående som de flesta förväntar sig en fortsättning på. Man ska säga några ord om hur man är så mycket mer än sin diagnos. Hur man inte låter funktionsnedsättningen definiera eller begränsa sig.

Jag kan förstå att det känns bra för genomsnittsnormisen, och det fanns en tid när jag orkade spela det spelet. En tid då jag kunde vara den där ”inspirerande” funkispersonen som bet ihop och tänkte på att folk kunde känna sig obekväma eller rent av störda av min sjukdom. De dagarna är över och förbi kan jag säga.

Jag är en spoonie. Det är ett faktum som överordnar sig allting i mitt liv. Jag önskar att det inte vore så. Jag skulle kasta mig ut för hur många metaforiska klippor som helst om en mulligan vore ett alternativ i livets kortspel. Mig veterligen har vi inte ens några trumfkort till hands, så det är bara att ta dagen som den kommer och göra det bästa vi kan med de verktyg vi har.

Det här handlar lika mycket om drömmar och mål som det rent praktiska. Med de dagliga problem mina kroniska sjukdomar (för man har ju så klart fler än en) för med sig har jag fått lära mig att tänka i nya banor. Nuförtiden ser jag mina mål som stjärnor – klart lysande punkter som hjälper mig att hålla kursen. De är inte längre en lista med måsten, och jag försöker att inte bråka alltför mycket med mig själv när jag inte kommer så långt som jag hade hoppats.

Om ett mål är tillräckligt viktigt fortsätter jag styra i den riktningen oavsett hur lång tid det tar. Det var orsaken till att jag bara hade ett enda nyårslöfte i flera års tid. Det drömmål jag började formulera för tio år sedan var så stort, så komplext, och så fullständigt galet att det verkade helt absurt att ens försöka nå det. Men så småningom insåg jag att det här var en dröm jag inte kunde sluta tänka på. Och vad hade jag egentligen att förlora?

Sagt och gjort, jag började bygga mig ett nytt imaginärt piratskepp 2017. Två år senare sjösatte jag Resilience och i slutet av 2023 hade vi seglat så långt att min gamla skuta blivit med besättning och kunde plocka upp passagerare. Och med det tillät jag mig själv att drömma ännu större. Jag bestämde mig för att 2024 skulle bli ett riktigt simma-eller-sjunk-år och skrev ner en lista med saker att jobba på. Vissa mål var privata, men här kommer nyårskrönikan för de löften jag delade med mig av för ett år sedant:

✅ Flytta till ett nytt hem

Det här var huvudmålet, det som allt annat hängde på. Piratskeppet Resilience4 är mitt kreativa hem, men jag behövde en plats att kalla hemma på den här märkliga ön där jag tillbringat de senaste 20 åren av mitt liv också. Efter att ha varit inlåst i det så kallade Rapunzel-tornet i London i fyra år – ja, det var precis så hemskt som det låter – kunde jag äntligen bocka av detta mål från listan. Vi flyttade till ett nytt hem i februari!

✅ Ge ut 12 nya böcker

Jag ville verkligen ha ett rekordår 2024. Målet var att vi skulle släppa fyra av Sir Bears5 böcker, fyra av mina egna, och fyra från vår Libertalia Press pipeline. Det var noveller vi talade om så bara flytten blev av kändes det inte som ett helt orimligt mål. Och vet du? Vi avslutade året med 16 nypublicerade titlar: Sju från Sir Bear, sju från Libertalia Press, och två nya följetonger. Det kändes rätt fint vill jag lova!

✅ Göra något roligt varje dag

De fem spetsarna i min Nordstjärna är mys, glädje, kärlek, förtröstan, och nöjen. Jag har sådan tur som får göra det jag älskar och njuter av varje dag, men ett av fjolårsmålen var att skapa utrymme för roliga aktiviteter i mitt liv. Speciellt för sådant jag inte kunnat göra på länge.

Jag ville till exempel lyssna på minst en ljudbok i veckan, få laga och äta god och omväxlande mat, och börja pyssla igen. Även om jag inte uppnådde varje specifikt mål på den här listan gjorde jag faktiskt något roligt varje dag, och det blev ett plus i protokollet här!

🆗 Fokusera mer på hälsa och välmående

Det här målet handlade om de grundläggande behoven – att få gå till tandläkaren, skaffa nya glasögon, hålla mina vaccinationer uppdaterade, klippa håret, och hitta nya läkare och sjuksköterskor. Jag längtade också efter något enkelt: att få känna gräs och sand mellan tårna, känna solen värma ansiktet, och andas frisk luft. Jag var för utmattad efter flytten för det mesta av det som stod på den här listan, och med ett NHS som fortfarande kämpar för att återhämta sig från COVID och 14 år av avsiktlig vanskötsel från tory-partiet var det inte så enkelt som jag hade hoppats att få ett nytt vårdpaket. Men några framsteg blev det ändå:

• Nya glasögon? Check!
• Vaccinationer?Check!
• Nytt sjukhus och vårdcentral? Check! Typ. Jag är registrerad men har inte fått träffa någon än.

Jag lyckades till och med få komma ut på två turer runt kvarteret och hann sitta i min trädgård några gånger innan hösten kom. Det kanske inte låter så speciellt, men det gjorde underverk för min mentala hälsa. Jag uppnådde inte alla mål, men det gick framåt.

Den allra största vinsten var att jag fick mina första besökare sedan pandemin började. (Jag är fortfarande i lockdown på grund av mitt usla immunförsvar.) Nummer Ett och Grodprinsen kom över och firade påsk, och Nummer Fyra tillbringade två veckor här i slutet av sommaren. Han kom även tillbaka och barnvaktade mig under julhelgen, så vi fick nästan fyra veckor tillsammans. Nummer Två kom också hit på besök, så jag fick fira lilla julafton och hänga med alla tre av mina söner samtidigt. Lycka!

❌ Dubbla min författarinkomst

Jag var inte säker på om jag borde lista pengar som ett mål – det känns väldigt ytligt på något vis. Men så här ligger det till: det där supermålet jag arbetat med i flera år handlade om att försöka skriva mig tillbaka till någon form av självständighet. Visst, jag älskar att skriva, men men jag behöver mycket hemska pengar som Enöga uttryckte saken. Speciellt om jag ska kunna tillbringa mer tid på resande fot och ha råd med de anpassnigar jag behöver.

Under 2023 tjänade jag mina första bokroyalties, och drog in några korvören på affiliate-länkar, donationer, och försäljning. Det var inga stora summor – vi pratar om fulglasspengarpengar här – men varje krona kändes som en högvinst. Under 2024 tog jag steget upp till finglasspengar, och det räckte till att bjuda mina barn glass också. Någon dubblering blev det inte, men jag tjänade mer än året innan och alla framsteg räknas, eller hur?

Milstolpar: Oplanerade Framgångar och Överraskningar

Vissa milstolpar dyker upp utom tävlan. De är oplanerade segrar som händer längs vägen, helt oförhappandes. Livet är fullt av överraskningar och missar aldrig ett tillfälle att fira. Här är några av fjolårets oväntade höjdpunkter:

🏆 Våra Substackar

I september tog vi några viktiga beslut för de kommande fem åren, och detta var ett av dem. Nu är vi här. Hej, Substack!

🏆 Våra första följetonger

Vi påbörjade två nya serier, något jag sett fram emot att få göra i flera år. Det här projektet är fortfarande i sin linda, men jag ser fram emot att se vad det kan leda till.

🏆 Vi satte nya rekord

Vi slog rekord på flera områden under året som gick. Här är ett urval:

• Vi publicerade fler böcker än under både 2022 och 2023.
• Redan i september överträffade vi det totala antalet beställda böcker och lästa sidor jämfört med hela 2023.
• Vi slog rekord både för flest beställningar och mest lästa sidor under en och samma månad.
• Vi satte också ett nytt rekord för intjänade royalties på en månad. Det tidigare rekordet var från 2022 när folk vi känner köpte våra berättelser för att vara snälla.

🏆 Personliga milstolpar

Vissa milstolpar är för privata för att dela med sig av, men 2024 var ett år fyllt av händelser och ögonblick som gjorde att jag kände mig mer jordad. Mitt partnerskap med Sir Bear är en sådan händelse, och vårt förnyade leasingkontrakt med varandra är utan tvekan en av årets allra viktigaste milstolpar eftersom det lägger grunden för det nya verksamhetsåret.

Mina Mål för 2025: Glädje, Nåd och en Ny Vision

Jag har delat med mig av mina nyårslöften sedan 1995. Det har blivit en tradition, ett sätt att göra bokslut över året som gick och reflektera över vad jag vill få ut av det nya året. Men i år har jag bestämt mig för att göra något annorlunda. Jag tänker inte avge några officiella nyårslöften, och det finns en orsak till det.

Under 2024 kändes det för första gången som att mina mål var något jag var tvungen att bevisa – för mig själv, för andra, och för någon osynlig kraft som kanske håller räkningen. Mina nyårslöften blev mer av en checklista än den inspirationskälla jag behöver, och jag kände att jag tappade något i den processen jag vill hitta tillbaka till i år. Glädjen.

Istället för konkreta mål och löften har Sir Bear och jag valt varsitt ord som vi ska hålla oss till under 2025. Mitt är Glädje (joy), och hans är Sinnesro (grace). Med det ökande hot som tornar upp sig från högerextrema krafter både i Europa och Amerika, finns det mycket att oroa sig för i år. Vi kan inte önska bort våra orostider, men vi kan försöka fokusera på glädjen i det lilla (som de fem spetsarna på min Nordstjärna) och försöka finna sinnesro att hantera såväl beröm och framgångar som ris och misslyckanden utan att vara för hårda mot oss själva.

Med det sagt har jag så klart mål och drömmar även om jag inte har skrivit ner några officiella löften. Det finns många saker jag gärna skulle vilja se bli till verklighet om det nya året (eller nästa) ger oss ork och utrymme för det. 2025 är ett övergångsår för mig. Det är starten på en ny femårsperiod vilket innebär att det är dags att jobba på en ny visionsplan – min sjunde sedan starten -95. Jag jobbar fram en slags målbild över vart jag vill vara om fem år. Det kommer mer om det och hur jag tänker under de kommande veckorna, men till dess kan vi tjuvkika bakom ridån och se vad som hägrar där borta vid horisonten:

• Jag vill skriva och publicera mer: Vi kommer naturligtvis att fortsätta berätta historier, expandera våra världar, och dela med oss av dem. Utan att hänga upp oss på antal kan jag nog säga att vi är på god väg att ge ut fler böcker än någonsin tidigare. Vår pipeline är full, våra WIPs (pågående projekt) förökar sig, och vår slushpile växer som ett magiskt ogräs. Det ser ut att bli fem år fulla av berättelser.
• Jag vill utforska nya kreativa uttryck: Oavsett om det handlar om hantverk, matlagning eller att prova något helt nytt vill vi omfamna kreativitet i alla dess former. Sa du podcast? Spel? Vi är öppna för att följa inspirationen vart den än leder oss.
• Jag vill fortsätta bygga vår lilla grupp: Att jobba på våra Substackar kommer att vara ett stort fokus för oss, speciellt i år. Sociala medier gav mig inte mycket glädje under 2024, och nu vill jag ägna mer tid åt att skriva än att hoppa mellan olika plattformar. Vi vill möta våra läsare, skapa ett utrymme där funkisförfattare känner sig stöttade och fortsätta bygga en gemenskap där alla känner sig hemma. I dagsläget känns det inte som att sociala medier är den lösning vi letat efter.
• Jag vill ta bättre hand om oss: Hälsa och välmående förblir högsta prioritet. Utöver att kämpa för de vårdmöten vi behöver vill vi också ta oss tid för frisk luft, mjuk rörelse och stunder av frid. Mer av sånt som ger näring åt både kropp och själ.
• Jag vill fortsätta att fira varje framgång: Oavsett om det är en ny kreativ milstolpe, en personlig prestation, eller bara ett stilla ögonblick av glädje vill jag att vi fortsätter att stanna upp och fira varje tillfälle som bjuds. Vi ska, som Sir Bear uttrycker saken, ”se till att sno glädjen ur livets ström.”

Och där har du det. Det blir inga hårda regler och inga måsten i år. Bara glädje, sinnesro, och en riktning som har gott om plats för båda två. Och så skrivandet så klart. En himla massa skrivande.

Tjong i Medaljongen! Nu rullar vi igång 2025

Igår var det tjugondedag Knut, så idag sparkar jag officiellt igång det nya verksamhetsåret. Tänk att vi skriver 2025 nu. Det känns himla gött ändå att få mjukstarta detta år med en kopp te, tända ljus och en tillbakablick på allt vi trots allt åstadkom ifjol. Nu tar jag ett stadig tag om ratten och min trogna fjäderpenna och kastar loss.

Gott nytt år på dig, min vän! Var du än är – och vem du än är – ser jag fram emot att dela vår resa genom 2025 med dig.

Kram påre! 🤍

1

Hästar blir traditionellt ett år äldre den 1 januari, oavsett deras faktiska födelsedatum.

2

Kaptenshytten: Mitt kontor på piratskeppet Resilience där jag reflekterar, planerar och drömmer – både bokstavligt och bildligt talat.

3

Spoonie är en term (baserad på Spoon Theory) som används för att beskriva någon som lever med begränsad energi på grund av kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning.

4

The Resilience är ett imaginärt piratskepp. Hon är vårt kreativa hem och portalen till våra litterära världar.

5

Sir Bear är min husse och kreativa samarbetspartner.