Tre lander jag vill besoka

Bloggutmaningen postaday2011 kommer med ett dagligt tema att skriva om. Nagot for att satta fart pa fingrarna och besegra skrivkrampen. Varje dag kommer ett litet tema att fundera kring och saga nagot klokt eller roligt eller underfundigt eller vadmannukanhittapa om.

Tema #1: Tre lander jag vill besoka

1) Sverige. For att jag inte varit ”hemmavid” pa lange. En blixtvisit till syskonen i Goteborg i december 2009 var senast. I Sundsvall har jag inte varit sedan farmors begravning. Nu har jag hemlangtan. Saknar Loran. Saknar familjen. Saknar lukten av havet. Saknar stillheten.

2) St Lucia. Vi har planerat att besoka familj och semestra lite i ett par ars tid nu, men det har alltid kommit nagot i vagen. Jag skulle verkligen behova en ordentlig semester. Med sol och bad. God mat. Bocker. Vila.

3) Frankrike. Eller Paris narmare bestamt. Vi hade bestamt oss for att cykla dit, Mannen och jag, nar den nya cykelleden London – Paris oppnas i tid for OS 2012.  Nu ser det val ratt tveksamt ut om jag nagonsin kommer att kunna cykla igen, men kanske kan man gora resan med rullstol? Vem vet. Paris 2012 kanns inte som nagot jag ar beredd att slappa bara for att benen gatt i fortidspension.

Fran och med nu ska vi fylla aren med liv!

Gott Nytt Ar pa er alla vanner och alla som vi inte annu kanner! Jag hoppas ni kanner er pigga och frascha idag sa att ni inte borjar det nya aret som slokande vartulpaner. Det finns namligen de som tror att sa som det nya aret borjar satter man tonen for det som komma skall. Det kan for all del vara fullkomligt nonsens. Men det skulle ju kunna ligga nagot i det ocksa. I ar bestammer jag mig for att tro pa det senare, och saledes har denna dagen paborjats just sa som jag skulle vilja starta de allra flesta av mina framtida dagar. Jag lag kvar i sangen och bara njot av tanken pa att vara har annu en dag. Att den ar min. Och att den ar har for mig. Att forvalta och gora vad jag vill med.

Tog mig sa smaningom upp, fick pa mig lite klader (alldeles sjalv!) och at mysfrukost med Filip och Gustaf. En av dem fixade kaffe at mig – den andra serverade mackor med ost och pepperoni. Jag pratade med Emma som kommer hem idag for att fira det nya aret med oss. Och med alskling som kommer hem imorgon. Utsovd, matt och glad tog jag sa tag i lite jobb. Jo, jag vet att det ar helg och sa, men dagens arbete var roligt. Jag tittade lite i den nya almanackan. Forde in sant som man vill se till att komma ihag. Och fattade nagra strategiska beslut om vad jag ska sluta med 2011. Och vad jag vill fortsatta med. Kandes riktigt bra!

Sedan kom det ett meddelande fran varldens basta Eva. Jag hade tilldelats trostpris i hennes bloggtavling. Priset var hemligt och man skulle motivera varfor man borde vinna. Det gjorde jag. Men sedan blev det lottdragning for hon kunde inte bestamma sig. Och da vann jag inte. Fast sa vann jag visst lite anda. For att hon andrade lite pa tavlingsreglerna. Och sa ar det ju nar man ar i var alder – man kan fa andra sig. Man kan fa tanka om. Gora annorlunda. Ifall man sa vill. Och det ville Eva. Sa jag vann ett trostpris! Jag vet inte vad jag vunnit och det spelar ingen roll, for jag har redan gett bort vinsten. Jag ville att nagon annan skulle ha den. Nagon som jag tyckte fortjanade att fa ett litet paket alldeles sadar oforhappandes. Och pa nagot satt gor det vinsten annu battre.

Serendipity ar mitt favoritord i den engelska ordboken. Det betyder ungefar att man far nagot riktigt, riktigt bra utan att man egentligen letat efter det eller ens visste att man ville ha det. Lite Nalle Puh-filosofiskt sadar. Man vet inte vad man vill ha forran man hittar det. Det har varit mycket serendipity i mitt liv de senaste aren, och att vinna nagot sahar pa arets forsta dag kanns som ett gott tecken. Fortrostansfullt pa nagot vis.

Nu har min fina Emma kommit hem och det drar ihop sig till middagsbestyr. Arets forsta dag avslutas med familjemys med de 50% av familjemedlemmarna som ar hemma. Ljusen ar tanda. Magen ar full av mat. Hjartat ar fullt av karlek.

2011 kommer att bli ett bra ar. Det kanner jag pa mig…

Postaday2011? Snacka om utmaning…

Jag har antagit en utmaning som heter duga. Jag ska forsoka skriva ett blogginlagg om dagen under hela 2011. Ar det ens mojligt? Ja, det vete faglarna, men man ska val kanske sikta mot stjarnorna och vara glad om man nar tradtopparna. Eller?

WordPress, som ar plattformen for denna min alldeles egna lilla horna i blogiversum, har utlyst en tavling: Postaday2011. Och tavlingar ar ju alltid kul. Sist jag tavlade, forra veckan, vann jag trostpris. Minsann. Den har gangen kan jag vinna. Det vet jag. For hogsta vinsten ar mer skrivande. Och mer skrivande – privat skrivande vill saga – ar ett av mina nyarsloften. Att skriva bara for att jag vill och kan. Skriva om vad som helst. Att bara uttrycka mina egna tankar och funderingar. Om det faktiskt blir en gang om dagen ar val kanske tveksamt, men det spelar mindre roll. Det ar att skriva mer som raknas. Och med tankte pa hur fa inlagg jag knapat ihop sedan jag borjade med den har bloggen kan det inte vara sarskilt svart.

Det var ju det har med att fylla aren med liv – istallet for livet med ar – som skulle vara det stora malet. Och da ar det ju viktigt att ta sig tid att gora sant man gillar. Och jag gillar att skriva.