Så var det tisdag igen. Det är den sjunde april idag, och vi har tjugotre dagar kvar till Nollpunkten. Klagomål på vilseledande marknadsföring har framförts, så jag får väl ta och skriva en till post om det här med att Nollpunkten och The Great Crossing, d.v.s. resan över havet till Holland, är två olika datum.
Men vet du? Det tar vi imorgon. Idag vill jag mest bara säga att nu är jag färdig med att göra ingenting för den här gången. Påsken är över, solen skiner och igår kände jag för första gången en smula flyttglädje.
Ärligt talat blev jag riktigt förvånad. Trean och jag satt och pratade om storhandling och hur jag och syster Kickie brukade storhandla all mat och alla förbrukningsvaror en gång i månaden. Det var en pärs för mig som verkligen hatar att gå i affärer, men Kickie har svart bälte i lågprisjudo så vi åkte från butik till butik och fyllde bilen med extraprisvaror och kort-datum-produkter.
Och mitt i pratet kom den, känslan av att det löser sig.
Kanske är det just det som saknats de senaste gångerna vi flyttat? Det där lugnet man känner när man vet att det kommer att ordna sig. Den här gången gör det ju det.
Nej, smidigt blir det inte, det vet vi redan, men det är en jäkla skillnad att ta risker när man inte har barn att tänka på. Det kan gå åt skogen nu med, men jag litar på den här flyttglädjen och tillåter mig att njuta av processen.
Vi ska flytta! Vi ska göra något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Det känns fint. Spännande. Och mysbart. Bra ord. Något att mysa över måste väl vara mysbart?
Något annat jag känner enorm glädje över just nu är att vi släpper en ny bok idag. Det gick inte riktigt som jag tänkt mig det där med att göra ingenting över påskveckan. Det blev så mycket bättre. Men det ska vi i vanlig ordning prata mer om en annan gång.
Nu ska jag gå och ladda upp bokfiler till e-Boksplattformar och skriva några, förhoppningsvis, vinnande marknadsföringsord den här lilla berättelsen kan ta med sig på sin resa ut i världen.
🤍Kram påre! Vi hörs imorgon.